Det är de små sakerna som gör ens vardag. Som att hinna med bussen. Prata med folk man inte pratat med på länge.  Favoritmat till middag.  Några tröstande ord vid precis rätt tillfälle.  Att jag har sovmorgon imorgon.
Inget, inget, inget,  inte ens det senaste i raden av sjukhusbesök ska få dra ner mig från de små trevliga molnen där jag svävat de senaste veckorna.