Ja, det var precis vad jag hittade i ett hörn av rummet igår kväll : ett par helt oskyldiga, svarta badtofflor. De var förmodligen Emils förra året (innan han fyllde tretton och blev en flaggstång med 41 i skostorlek) och jag började skratta för de såg så minimaliskt små ut.
Vem kan ha så små fötter? tänkte jag. Dum som jag är provade jag såklart tofflorna, bara för att se hur små de verkligen var.
De passade mej perfekt.
Jag kan inte komma över att mina fötter passar i dessa pyttesmå badtofflor.
Visst vet jag att jag inte är någon storfot direkt, men min skostorlek är trots allt 38-39! Jag tror jag måste gömma dessa djävulstofflor från helvetet i någon garderob så jag slipper se dem.

När vi ändå är inne på ämnet skor...
Jag älskar skor! Det kanske låter ytligt men så är det. Det är så kul att ha skor som passar till kläderna man har på sej. Nackdelen är att jag inte gillar att prova skor, så det slutar oftast med att jag har samma par gympadojor året runt, även på vintern fast de blir genomblöta och jag fryser som en galning.
Så...I fredags hade jag ingen lust att ta på mej mina vanliga skor, och det kändes då som ett stort problem. Men eftersom jag har en skogalen mamma kände jag mej inte speciellt modfälld, utan började glatt leta igenom alla hennes hyllor,lådor, garderober och så vidare...Efter ungefär 45 minuters hopplöst sökande gav jag upp, och tog mina egna, svarta flipflop. Varför är det alltid så? Varje gång jag vill "låna" ett par skor av någon är de alltid för stora. Megasuck.

Det måste vara något fel på mina fötter.