Jag som trodde sommarlov var till för att vila på!
Vaknade med ett ryck halv nio och väckte Emil också bara för att jag hade kommit på att han inte hade någon bussremsa för att ta bussen ner till stationen och sedan tåget vidare därifrån för att komma in till stan i eftermiddag. Flög ur sängen och sprang skrikande ner för trappan. Som tur var så var Päivi försenad till jobbet och fortfarande hemma. Jag föreslog att pappa skulle komma hem på lunchen och köra oss ner till stationen men det gick inte eftersom han tappade sina nycklar igår när vi handlade och måste åka och leta efter dem och dessutom måste till farmor på sjukhuset. Päivi tyckte vi skulle GÅ ner hela vägen till stationen! Vad tror hon att vi är? Vältränade?
Det slutade med att jag kastade på mej jeans och någon ful gammal t-shirt och åkte sedan, utan att ens ha borstat håret (jag såg ut som ett riktigt troll! tur att jag inte bor här jämt så folk inte vet vem jag är och känner igen mej) eller ha gått på toa, med Päivi i bilen. Hon släppte av mej på stationen och jag kastade mej in på pressbyrån för att köpa en remsa åt min slöa bror som låg hemma och sov. Sedan satte jag mej och väntade på nästa buss tillbaka hem. Hela världen var dum och jag var jättehungrig.
Fast sedan kom min favoritlåt upp på displayen på min mp3 och så kunde även denna dag få börja med ett leende!