Att två timmar kan kännas som en evighet.
Kom dit i alla fall, och då hade de lunchstängt så då fick jag sitta på golvet i en skitig korridor. Sedan kom vi in i väntrummet. Det var ett tråkigt program på tv:n om Nobelpriset så jag bytte kanal men då kom en gubbe fram till mej och sa att han vill se på det. Sedan fick vi gå in. Sedan sa dom vad dom trodde och bla och bla och bla plus lite nya saker och sedan skulle de undersöka för att se att deras blablabla hade stämt, och det hade det visst.
Så fick jag gå in till en tant med rosa foppatofflor (de borde förbjudas under ALLA omständigheter) och ta blodprov. Hon skulle ta två rör men hon gjorde fel och fick sticka igen. Rosa foppatofflorna stack tre gånger sedan fattade hon att  det inte gick och då fick jag gå iväg en timme.
Köpte kort och tidning och liten bok på pressbyrån och ick för att leta upp Jääten som också var där. Hittade dit men tyvärr hade hon inte vaknat uppur sin lilla tupplur ännu så jag gav påsen till hennes föräldrar. Mammorna snyftade lite på mamma-vis över sina barn och så gick vi tillbaka och tog flera blodprov hos rosa foppatofflorna. Sedan fick jag gå hem.

Oroa er inte (så mycket). Psysikt mår jag ganska bra, men har ingen lust att prata. Är det något så nås jag på mobilen.

Hej så länge.