Ja, men nu övertalade Mia mig att skriva ett inlägg här i alla fall. Ja... Men det är samma problem som alltid, vad ska jag skrriva om? Det måste vara tillräckligt intressant utan att vara alltför personligt och gränser mellan de två är minimal. Förmodligen bli det bara sent nattflum av alltihop, men vem vet, kanske är man som klokast när man är riktigt riktigt trött. Ja,det här med att blogga måste nog tänkas igenom en gång till, för trots alla "oskrivna" regler som finns för en blogg så älskar jag fortfarande att skriva. Okej, så vad är det då för ointressantochopersonlig skit jag vill skriva om inatt? Ingen aning, ingen jävla aning alls. Egentligen så händer det ju ganska mycket saker, men varför ska jag hänga ut allt det för vem som helst att läsa, tollka och sedan göra om till något som passar dem men som inte alls var min historia från början? Alldeles för mycket av det jag skriver om för mej själv finns så långt inne i mig och för att få tillträde dit bör man nog ha åstadkommit lite mer än bara lyckats fixa en datorn med internetuppkoppling.
Så vad ska jag skriva som kan få dej att stanna upp och tänka efter lite? Ingenting känns det som. Skolan tar upp tid. Att fördela tiden jämt mellan diverse saker och människor tar upp mycket tid och massor av energi. Det är aldrig lätt och eftersom jag är ett kontrollfreak måste allting planeras i förtid. Ibland kan det vara bra med organisation och struktur men den senaste tiden känns det som om jag har försökt att planera upp mitt liv och min tid på ett någorlunda jämnt sätt men det har ändå inte funkar eftersom planerna ändras hit och dit och jag till slut inte ens gör det jag hade planerat att göra från början. Kort sagt: Jag har absolut noll koll på läget! Visst finns det en lätt känsla av panik vissa dagar när läxhögen har växt till oanade höjder och jag ändå inte tar itu med alla uppgifter, men för första gången på länge, länge, länge känns det som om det inte gör så himla mycket.
Något annat som oroat mej den senaste tiden är hur mycket tid vi lägger ner på att prata om oss själva. Märker det ju själv när jag skriver, "jag tycker" eller "jag tror", "det känns som om jag", i varenda jäkla mening.  Men å andra sidan, är det verkligen fel? Man har ju bara sig själv att utgå från och man kan inte se världen genom någon annans ögon hur gärna man än vill det.
Men nu ska jag sluta, för jag tror inte att det här natt-svamlet kommer leda fram tilll några djupa, filosofiska funderingar direkt.
Sweet Dreams.