Nu när jag sitter här bland snödrivorna i kalla Sverige och termometern visar på minus tre är det oundvikligt att inte börja tänka på den här tiden vid förra året. Speciellt eftersom jag i helgen har haft mycket kontakt med både min värdsyster och mina värdföräldrar från Frankrike. Ibland känns det som om de försvinner längre och längre bort, och att jag knappt minns mitt liv där borta. Men när man får prata igen så kommer allt tillbaka. Allt som händer har en mening, det tror jag verkligen. Jag är glad och tacksam att jag åkte. Tacksam för allt jag lärde mej och glad för att jag blev någon annan, mer säker på vem jag är och framför allt vem jag skulle vilja bli en dag. Men jag tänker också på allt som har hänt efter jag kom hem, vissa saker mindre uppskattade än andra kanske, men de är fortfarande hanterbara. Jag vet inte hur jag reagerat om jag inte hade varit borta så pass länge. Ofta när jag var i Frankrike så funderade jag på vem jag skulle bli när jag kom hem. Innan jag åkte var jag Mathilda1. I Frankrike var jag någon annan, Mathilda 2. Och jag tänkte mycket på om jag skulle bli Mathilda 1 igen när jag kom hem, eller en tredje Mathilda. Såhär i efterhand kan jag nog säga att jag blev en tredje. Det kanske inte märks lika tydligt på utsidan som på insidan.
Det är kul med folk som förändras. Men då menar jag inte att förändras så att man byter stil och personlighet efter vad som är "inne" för tillfället utan när man lyckas förändra något inuti. Känslan av att gå framåt, och ha lärt sig någonting på vägen. Kul, men samtidigt lite läskigt. För ju mer man lär känna en person, desto mer upptäcker man att man inte vet. Speciellt inte om hans eller hennes förflutna. En del av mej, den nyfikna delen, vill få reda på det också. Min nyfikna del vill veta allt, allt, allt. Men den förnuftiga delen säger att det vill jag nog inte alls det. Charmen med att lära känna folk är ju att även när man tror att man är så nära att man nästan är samma person, så finns det fortfarande en helt annan sida som man inte känner än( skriver det här med risk för att låta som en paranoid med personlighetsklyvning). Det är både skrämmande och fascinerande.
Nog med svammel. Det här får inte bli som en av Nils historialektioner.