And how the days, days, days roll on and on...

Har just vaknat upp efter en trevlig lördagskväll och natt. Och dag kanske jag ska säga också? För bröllopet var helt okej, och det var trots allt lite kul att träffa pappas släkt, det blir ju inte direkt ofta: jul, bröllop och begravningar i princip. Möjligtvis någon födelsedag ibland. Men en lite skrämmande känsla fick jag när vi satt där uppradade på bänkarna och såg paret komma gående. Min farmor blandade ofta ihop mig med min kusin och min faster gör det fortfarande. Vi klarar oss ofta inte igenom en hel släktträff utan att jag blir tagen för henne eller tvärtom. Jag tycker ärligt talat inte att vi är sådär jättelika, men visst, det finns drag hos mig som jag ser även hos henne. Ett par gånger, beroende på ur vilken vinkel jag såg eller vilka ansiktsutryck hon gjorde under vigseln, såg jag mig själv.  Det var läskigt att sitta där på bänken och se sig själv gifta sig. Men så fort vinkeln ändrades eller hon vände sig bort, försvann känslan och jag såg att det var min kusin och inte jag.
Efter kyrkan drog alla vidare till något hus där det var middag. Jag hamnade vid samma bord som massa vuxna och jättesofistikerade universitetsmänniskor där alla verkade vara gifta med alla, och förutom talen var middagen ingen superskojig upplevelse, så i pausen mellan trerättersmiddag och kaffe flydde jag in på toaletten och bytte om innan pappa skjutsade mig till tåget. Jag åkte hem, bytte till jeans och varm tröja och drog vidare ut till hammarbyhöjden där Ph, Mia, Louie, Danne och Fabian skulle grilla. Närjag kom dit vid halv elva hade bestämt mig för att inte stanna länge med tanke på att jag börjar jobba om 55 minuter men den planen höll som vanligt inte och jag somnade vid tre.
Men det var en trevlig kväll och det känns att sommaren är på väg även om det fortfaramde är ganska kallt när solen gått ner. Jag längtar till sommarlovet när man inte behöver bry sig så mycket om vilken dag det är.

Inte ens två veckor kvar i skolan nu och inget plugg den här helgen, det är himmelriket. Men slöheten smittar av sig. Jag borde verkligen, verkligen städa rummet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0