Kiss me it'll heal but it won't forget.

Jag tror att jag mår bra. För första gången blev jag glad av Public Speaking-lektionen, det har väl aldrig hänt förut.
Det märks att det börjar lugna ner sig i skolan också. Det är snart över.
Jag känner inte för att skriva, orden bara försvinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0