Det gör inte så ont som det har gjort. Jag är inte fullkomligt förkrossad eller nere och jag sitter inte fast i dyn på havsbotten.
Jag kan inte säga att jag mår direkt dåligt. Jag är helt enkelt bara inte glad. Jag har bra och dåliga dagar, men inte mer än så. Jag är aldrig uppe och nosar på galenglädje-toppen. Det var länge sedan nu. Det kommer dröja länge till.
Som tur är (?) stressar skolan till max just nu och jag pluggar som en galning. Det funkar bra som distraktion och dämpar allting annat. Jag hinner eller orkar inte skriva så mycket just nu, så det blir förmodligen ganska tyst här.
Jag går på autopilot.