I find it kind of funny, I find it kind of sad.

Känner för att skriva men vet dock inte om vad. En helt okej men överdrivet vanlig dag: vakna, duscha, äta, franska, historia, lunch, historia, biblioteket, hem, plugga, plugga, plugga. Och snart blir det middag, läsa, sova. Och så....börja om.
Känns som om jag måste börja om ofta och med det mesta för tillfället. Men det kan ju också ge resultat, eventually.
Idag har varit en av de små sakernas dag: gick upp i tid lagom osömnig, kom hem till en tom lägenhet, hittade lite glass i frysen. Sånna där helt oviktiga detaljer men som ändå gör att det blir rätt okej.
Nej ni, idag var det inte alls hägrande att sitta här och dega. Inte kommer det upp en enda vettig mening i huvudet heller (som är tillräckligt neutral åtminstone) förutom en del fransk grammatik och personliga pronomen. le la l' les, lui , leur bla bla bla.
Orka grammatiken. Man hör ju hur det ska vara.
Har eventuellt hittat billiga flyg till Bordeaux under höstlovet. Får väl se hur det blir med det. Saknar det enormt. Jag vill ut igen!
Men nu ska jag ta och luffa iväg någon annanstans.

Ett rött löv singlade ner på mitt huvud i morse när jag cyklade till skolan. Det fick mig att le.

Bonsoir!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0