Högstadieminnen.

Igår påväg hem från dansen med Louise mötte jag Emelie. Vi hade bägge två röda skor, svarta strumpbyxor, röd rutig kjol, vit tröja med krage (fast hon hade polotröja och jag skjorta) och svart jacka. Vi måste ha någon slags telepatisk grejsimojs mellan oss. Till och med nu, när vi inte träffas varenda dag som i högstadiet, klär vi oss likadant. För några år sedan kunde vi komma till skolan varenda morgon och gnälla på varandra för att vi hade exakt samma frisyr idag IGEN. På skolavslutningen i åttan gratulerade vår hemkunskapslärare mig till boken som Emelie hade fått. Det framkallar en hel massa högstadieminnen. Speciellt eftersom vi befann oss inte alltför långt från vår gamla högstadieskola.
Idag när jag letade runt i lådorna efter ett papper att skriva franskaläxan på hittade jag texten till vår avslutningssång i nian. Melodin är American Pie.

"I tre år har vi alla gått här
Hos Jesper, Malin, Magdalena och Pär
Ett avtryck har vi lämnat kvar
Tiden här har varit unik
Men nu blir ingenting sig likt
Med minnena som vi alla spar

Här har vi läst en del fysik
Svenska, SO och musik
Skrivit en massa nytt
Och inga regler lytt

Och då slet lärarna sitt hår
Men nu så fäller dom en tår
Hos dom har vi satt våra spår
För nu går nian ut

Hej då nu så måste vi gå
Har haft roligt kommer sakna er det kan ni förstå
Men nu så har vi annat att tänka på
Till exempel vilken framtid vi ska få
Vilken framid ska vi nu få"


Jag minns exakt hur det kändes att stå där och sjunga. Det var enormt svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var ganska många som grät redan då. Andra (som jag) väntade med tårarna till sista samlingen med klassen. Det var sista gången det var vi.
Dom där tre åren är fortfarande fina i mitt minne. Fyllda med bra saker (en del dåliga också men dom förtränger man).
Men om jag tänker på det, så är jag ganska nöjd med hur det är nu också.
"Lika bra kommer det aldrig bli." skrev jag i min dagbok efter första dagen i gymnasiet.
"Det blir nog inte bra, men det kanske blir okej" skrev jag en vecka senare.
Jag hade både rätt och fel. Skolan och klassen blir aldrig lika bra. Men det är fan så mycket bättre än okej :D

Kommentarer
Postat av: Andrea

haha, eller den gången då båda ni hade militärbyxor och samma färg på tröjan :p blir nostalgisk

2008-09-17 @ 20:28:16
URL: http://yokimon.blogg.se/
Postat av: Veronica

Jag var nära på att fälla en tår nu när jag läste igenom sången. Den väcker så många minnen!

2008-09-18 @ 22:35:49
URL: http://tlypsywee.blogg.se/
Postat av: Emelie

Jag fick en chock!! Men en underbar sådan. Ååååh, fint....

2008-09-20 @ 09:59:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0