Jag är knäppt glad igen. Inte på samma sätt som sist jag kände på det här sättet. Kanske hade jag förväntat mig det. Så blev det dock inte, men det gör ingenting. Man förändras.
Jag borde skriva något mer som alla detaljtrånande vänner, bekanta och andra filurer tacksamt och girigt skulle sluka och ja, jag skulle kunna men jag vill ha mina tankar för mig själv just nu. Om ett tag kanske jag vill skriva ner allting, men för tillfället vill jag bara behålla allt som mjukt och varmt kokosbollsfluff i magen!
Skolan stressar som vanligt, men terminen går åtminstone mot sitt slut, och den här sommaren kommer bli fantastisk.
Allting pekar uppåt igen! Och jag tycker att det är på tiden.