Dag 1: Jag stängde dörren utan att ha några nycklar med mej igår kväll. Samma morgon hade mamma och lillebror åkt till Kreta. Dörren låste sig själv. Sådan är jag. Med hjälp av min skulle-varit-inneboende-om-vi-inte-varit-utelåsta vän Iris blåstes alla kvällens planer av och vi började den långa och hårda jakten på ett par extranycklar som befann sig inom Stockholms kommuns gränser. Mormor hade inga. Mammas f.d sambo hade däremot men hade just gått på sitt pass som busschaufför och skulle sluta jobba runt fyra på natten. Valet stod mellan att sjunga i tunnelbanan till klockan fyra  eller erkänna oss besegrade och åka hem till Iris familj. Efter lite filosoferande i min trapp valde vi det senare alternativet. Ett sådant misslyckat försök til att bryta sig fri.
Jag fick mat och en madrass att sova på och en rejäl dos av Gossip Girl (Jeesh!).
Dag 2: Efter drömmar om bäddsoffor och koncentrationsläger, ett x antal timmars sömn och ännu en dos Gossip Girl återupptas nyckeljakten. Jag möter upp Per som vaknat efter jobbet och har tagit motorcykeln hem till mig för att öppna med sina extranycklar. Tro inte att äventyret är slut här. Han har tagit sina egna hemnycklar och inte dom hem till oss. Så för min del bär det av till ett café med Dagens Nyheter under armen för att slå ihjäl tiden det tar för honom att åka tillbaka hem och leta reda på de riktiga nycklarna. Vilket han lyckas med och nu har jag tagit mig in i mitt eget hem igen. Slutet gott, allting gott.

Har ni inte läst Jonas Hassen Khemiris novell i DN's kulturbilaga idag så gör det. Och observera Jesper Walderstens grymma illustration.

XOXO (bara för Iris skull!)