Jag har blivit en sådan förtidspensionär så det är inte sant. Har skippat vuxenpoängen och gått direkt till pensionärspoängen... Sitter bara hemma och ser på nyhetsmorgon, hasar runt i tofflor. Hade jag en katt skulle jag nog sitta och klappa på den samtidigt som jag virkade någon fin duk. Höhö.
På nyhetsmorgon imorse intervjuade dom i alla fall Markus Krunegård. Så jag tänkte att jag skulle berätta om den fina SL-upplevelse (så att de får lite ros och inte bara ris såhär i vintertider) jag hade när jag skulle gå på min senaste, och hittills enda, Markus-konsert:
Jag och Emelie hade köpt finfina sittplatsbiljetter till spelningen på Cirkus ute på Djurgården i februari förra året.
Vi möttes på Karlaplan för att ta buss 44 ner till Djurgårdsbron. En ganska onödig resa kan det tyckas, eftersom det sedan var en bra bit kvar att gå, men varenda meter tillbringad i värme denna kalla mörka vinterkväll var guld värd. Glada och peppade till tusen kliver vi på bussen och visar upp våra färdbevis som de hederliga passagerare vi är. Busschauffören undrar lite nyfiket vart vi (och alla andra som klivit på bussen) är på väg (förståeligt att han undrade, man åker nog inte helt spontant ut till Djurgården en söndagkväll i Februarisverige). Glatt svarar vi att vi är påväg till Cirkus för att gå på konsert och se Markus Krunegård. När vi bekvämt installerat oss i bakre delen av den varma bussen lyfter denna fantastiskt sympatiska busschaufför på sin mikrofongrejs och undrar om många i bussen ska till Cirkus och se Markus Krunegård. Och se, det ska varenda en. Och eftersom chauffören ändå ska sluta för dagen och åka med bussen till något SL-garage så erbjuder han sig att köra oss hela vägen till Cirkus ingång först så vi slipper gå i kylan.
Så gick det till när vi fick vår egen konsertbuss. Heja SL!