Maybe we're not gonna matter more than this. Maybe no one will ever find the traces we might leave behind. But tonight I just don't mind.

Jag skulle kunna vara ledsen för att det inte blev något med det där jobbet. Känna mig bortprioriterad för att när jag kom hem idag fanns det ingen mat till mig eftersom min familj "inte hade räknat med att jag skulle komma hem" (jag bor väl ändå där?!). Eller kanske klaga för att skolan gör sitt yttersta för att så länge det är möjligt hålla oss i ett fast magsårs-grepp.
Men nej, faktiskt inte.
För jag har en bild fastetsad på näthinnan, den inkluderar kostymbyxor och den är finfinfin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0