Ojoj, mitt liv är så himla intressant just nu att man skulle kunna skriva en hel trilogi i klass med sagan om ringen (som jag för övrigt äntligen lyckades läsa ut för ett par veckor sedan) om det. Nej, nu ljuger jag. Det händer praktiskt taget ingenting speciellt. På något sätt har jag börjat umgås hur mycket som helst med Amanda och Emelie så de tar upp min mesta tid när jag inte jobbar. Vi utgör en fantastiskt bra trio, men eftersom vi umgåtts så mycket har vi i princip börjat utveckla ett eget språk med egna ord och uttryck och det gör det svårt att förklara vad vi egentligen pysslar med när vi ses. Det när inte bloggandet precis att bara två människor i hela världen förstår vad man säger. Vid närmare eftertanke när det nog inte kommunikationen med andra människor över huvud taget. Men roligt har vi. Så nu vet ni det och kan glädjas.
Det är fruktansvärt kallt hemma (för att inte tala om utomhus) och jag saknar verkligen någon att krypa ihop bredvid och värma mig hos. Höstmys utan mys blir bara höst. Och den är som sagt kall. Men ändå fin såklart. Det är i alla fall bara en vecka kvar nu, sedan ska jag till Linköping och samla ihop så mycket myskänslor att det räcker för hela månaden. Det blir bra det.
Tjolahopp, tjolahej, nu ska jag steka äpplen!