It was always going to be a totally shit time. Just be patient.

Så var man ensam i Stockholm igen och tillbaka i vardagen så som den kommit att bli. Ändå gick det förvånansvärt bra att vinka adjö på centralstationen i lördags. Kanske på grund av den roliga snubben som hjälpte Fredrik att vinka hejdå till mig. Jag försöker komma på saker som är bra med att vara själv. Såhär bra har det gått:
1. Jag slipper tvätta håret lika ofta eftersom ingen är här och pillar och klappar på det hela tiden.
2. Jag får ha hur mycket "gojs" (lipsyl) jag vill på läpparna utan att någon skriker "uuuuhhhh, du har sånt där kladd på dej igen".
Ja. Det känns ju jävligt värt. Eller inte.

Lite förändringar blir det i alla fall i mitt liv den här våren. Om en vecka börjar min distanskurs, Hållbar utveckling med fokus på klimatförändringar, 15 hp. Hoppas det blir kul. Har "sagt upp mig " också, kommer jobba till slutet av mars och sedan sluta. Då någon gång börjar även min andra distanskurs, Förnybar energi som är 7,5 hp.
Så kommer jag förhoppningsvis börja dansa 3 eller 4 gånger i veckan. Det ser jag nog fram emot mest.

Längtar till dansstarten nästa vecka, Linköping nästnästa helg och landetmys med E och A helgen efter det.
Känner mig lite ensam. Men allting är ändå så bra det kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0