Savez-vous ce qui transforme la nuit en lumière?

Eftersom jag otroligt aktivt undviker att plugga inför muntan på fredag fick jag för mig att läsa bakåt i bloggen, vilket händer då och då. Snubblade över det här inlägget, skrivet för lite mer än ett år sedan. Det, i kombination med känslan jag har burit runt på idag fick mig att försvinna bort i tankar en stund. Det vill jag skriva om nu.

Det där publicerades i slutet av september förra året. Måste varit strax efter jag var här i Linköping första gången. Ungefär då det var som tuffast att vara kär på distans. Jag vet att jag tänkte "jag vill hit" första gången jag var här. Att jag bestämde lite för mig själv att det skulle bli så.
Nu är jag här.
Och ganska många har frågat varför. Varför Linköping, när Stockholm har ett så stort universitet.
Och visst ville jag inte plugga i Stockholm, jag ville flytta hemifrån och det går inte i en stad med sådan bostadsbrist. Jag ville göra något nytt. Alla dom orsakerna duger som svar. Men ingen av dom var egentligen avgörande.
Jag vill vakna där du är. Helt enkelt.
Och det gör jag nu.
Det gjorde jag idag och det är ungefär det bästa jag vet. Det är en sådan sak som kan göra hela min dag. Så att man bara går runt och känner att allt är mysigt och jag är glad och allting kommer bli så himla bra.
Bara att få vakna där du är. Det är det jag vill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0