Här har jag inte varit på evigheter.

När det psykiska är för mycket så att till och med det fysiska bara värker och gör ont.
Och jag vill bara springa, springa tills blodsmaken kommer. Springa och skrika och gärna slå vilt omkring mig.
Fäkta bort allt som känns. Hopplösheten, sorgen, ilskan. Och kärleken, den där jävla, jävla kärleken som gör mig till ett öppet sår där tårarna bara väller ut, helt okontrollerat.
Där jag inte vet vad jag ska ta mig till.
 
Hey, look, I'm sorry for my ways
Well it's just selfpresevation
'Cause I break easily these days
That's why I say the things I say.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0