Jag orkar inte skriva egentligen och med tanke på hur få besökare jag har så är det väl också ganska onödigt men så här i juletid ska man ju vara trevlig och sådär så jag försöker mig väl på ett inlägg.
Nu är det sista veckan innan jullovet och varje dag känns som en evighet. Min hjärna har liksom slutat funka av många olika anledningar (kylan är säkert en av dem) och det känns verkligen onödigt att anstränga sig i skolan när terminen i princip är slut. Som tur är har de allra flesta lärare fattat det så både prov och läxförhör har blivit inställda den här veckan. Bara en enda liten inlämning i morgon så är det över sedan.
Idag träffade jag Andrea ordentligt för första gången sedan Halloween. Det var roligt, vi köpte julklappar (nästa år kan vi väl skippa det?) och pratade (förlåt att jag kanske inte hade så stor variation när det gällde samtalsämnen).
Imorgon blir det träning och på torsdag har vi julklappskväll med Ld-gänget osv osv. Det är så mycket man ska hinna med och så många man ska träffa.
Men trots att det är mörkt och kallt (!) och man knappt kan vara ute på stan utan att bli i ihjälsprungen av alla galna julhandlare, mår jag väldigt bra. Förra veckan gick upp och ner, måndagen med sjukhusbesök var väl ingen höjdare men nu när jag har haft lite tid så känns det nog ganska okej. Det kommer gå bra. Ingenting behöver bli större än jag gör det till, och det finns så många alternativ. Så kommer jag inte känna alla dagar men det är så det känns nu och det är bra. Allt ordnar sig.
För första gången på länge länge har jag julkänslor. Hittills har inte julen varit den tradition jag uppskattat mest men iår  tror jag att den kommer blir bättre än på länge (om man bortser från farmors knäck som skriker med sin frånvaro) fast vi varken har gran eller pynt.
Jag skulle vilja må såhär bra jämt!

Det är de små sakerna som gör ens vardag. Som att hinna med bussen. Prata med folk man inte pratat med på länge.  Favoritmat till middag.  Några tröstande ord vid precis rätt tillfälle.  Att jag har sovmorgon imorgon.
Inget, inget, inget,  inte ens det senaste i raden av sjukhusbesök ska få dra ner mig från de små trevliga molnen där jag svävat de senaste veckorna.