I väntan på... VADÅ?
Vaknade och kände mig dålig. Varm, nästan febrig, huvudvärk och illamående. Inte alls utsövd. Det har varit så flera mornar i rad nu. Gick upp och sköljde hela ansiktet med vatten, hjälpte inte. La mig i soffan vid fläkten och dåsade tills illamåendet och trycket i huvudet nästan gick över. Jag har massor att göra idag. Måste diska, tvätta, packa, handla lite, ta ut sopor, allt som ska ordnas innan man reser bort. Men min energinivå är på 0,00. Vill ligga bredvid den svala fläkten hela dagen och bara tänka. Försvinna i minnena från tiden som var. Jag anklagar mig själv för att jag inte förstod att uppskatta det mer medans det pågick, jag borde ha vetat att varje dag du gjorde mig lycklig bara var ännu en jag fick till låns.
Håller jag på att bli sjuk eller är det bara verkligheten som har hunnit ikapp mig?
Ska hem till Louie nu och sova över och imorgon bär det av till Spanien, äntligen. Pepp.
Håller jag på att bli sjuk eller är det bara verkligheten som har hunnit ikapp mig?
Ska hem till Louie nu och sova över och imorgon bär det av till Spanien, äntligen. Pepp.
So need your love, so fuck you all
Och så går det lååååååååååångsamt bättre att bli mig själv igen...
Yesterday, all my troubles seemed so far away.
Ibland mår jag bra. Önskar bara att du kunde se det också.
There must be something meant for me out there.
Mitt i ösregnet kunde jag le inuti för första gången på mycket länge.
Never looking back - Calaisa.
Spent a lot of yesterdays
Worrying my life away
Got in the middle too deep
Made a couple of promises I couldn't keep
I've got my regrets
Some days I'd like to forget
But you make your breaks
And laugh at your misstakes
Looking back it couldn't be clearer
No future in the rearview mirror
I can wish my life away
But I rather live right now today
Tell me something you can't borrow
I'm sticking my claim on tomorrow
I like who I am and where I'm at
And I'm never looking back
Got dreams that I'm gonna chase
I might fall flat on my face
But isn't that what life's about
Either hit a homerun or you striek out
When I turn out the lights
I don't lay awake at nights
'Cause I'm okay
And tomorrow's a new day
I'm not perfect but I'm trying to get it right
Take it one day at the time every minute of my life
Worrying my life away
Got in the middle too deep
Made a couple of promises I couldn't keep
I've got my regrets
Some days I'd like to forget
But you make your breaks
And laugh at your misstakes
Looking back it couldn't be clearer
No future in the rearview mirror
I can wish my life away
But I rather live right now today
Tell me something you can't borrow
I'm sticking my claim on tomorrow
I like who I am and where I'm at
And I'm never looking back
Got dreams that I'm gonna chase
I might fall flat on my face
But isn't that what life's about
Either hit a homerun or you striek out
When I turn out the lights
I don't lay awake at nights
'Cause I'm okay
And tomorrow's a new day
I'm not perfect but I'm trying to get it right
Take it one day at the time every minute of my life
I'm dreaming about tomorrow, I'm thinking of yesterday.
Just nu är min gråt tyst och mina tårar är hemliga.
Jag längar efter den där galna gråten. Den barnsliga "ingentingblirnånsinbraigen"-gråten. Jag vill gråta tills jag skriker och bara låta kroppen skaka sönder av sorg. Jag vill gråta, skaka och slå tills tårarna tar slut och tomrummet inom mig inte längre är fyllt av tunga grå regnmoln som bara väntar på att få dränka mig inifrån. Jag har inte gråtit den gråten än. Inte ens första timmarna, inte heller den första oändligt långa natten. Därför att jag alltid varit omringad och vaktad av folk och det är så svårt att släppa fram den där förtvivlade gråten när någon sitter bredvid och försöker trösta. Men jag måste gråta den. Ensam. Och snart. Först då känns det som att det kommer kunna vända på allvar.
Jag har gråtit mer den senaste tiden än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det är det enda sättet jag kan använda mig av, det är det enda jag förstår; tårar betyder sorg och tårarna drar med sig sorgen bort från smärtan.
Jag längar efter den där galna gråten. Den barnsliga "ingentingblirnånsinbraigen"-gråten. Jag vill gråta tills jag skriker och bara låta kroppen skaka sönder av sorg. Jag vill gråta, skaka och slå tills tårarna tar slut och tomrummet inom mig inte längre är fyllt av tunga grå regnmoln som bara väntar på att få dränka mig inifrån. Jag har inte gråtit den gråten än. Inte ens första timmarna, inte heller den första oändligt långa natten. Därför att jag alltid varit omringad och vaktad av folk och det är så svårt att släppa fram den där förtvivlade gråten när någon sitter bredvid och försöker trösta. Men jag måste gråta den. Ensam. Och snart. Först då känns det som att det kommer kunna vända på allvar.
Jag har gråtit mer den senaste tiden än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det är det enda sättet jag kan använda mig av, det är det enda jag förstår; tårar betyder sorg och tårarna drar med sig sorgen bort från smärtan.
EVERY TIME IT HURTS I HEAR YOUR DYING WORDS.
Åker till Portugal. Klart slut.
Jag har en vän som låter mig gå. Finns där på avstånd men nära ändå.
Igår kom Charlotte och umgicks med mej. Valet stod mellan att vara bakis och deppa helt själv eller göra det bästa av dagen trots allt. Det senare alternativet vann. Så där kom hon, min räddare i nöden och hjälpte till att laga mat (rösti med korn-tacos med stekta ägg. Skum mat va?) och diska stekpannor. Hon läste och spelade på fjantpianot och när jag grät, fast jag hade bestämt mej för att inte göra det, så sjöng hon "Haren satt i gropen" tills jag skrattade igen.
Efter snart tolv års vänskap känner hon nästan alla sidor hos mej och ibland behöver man någon som man inte behöver förklara för hur man känner och varför det känns så. Hon vet.
Du betyder så mycket, det ska du veta!
Efter snart tolv års vänskap känner hon nästan alla sidor hos mej och ibland behöver man någon som man inte behöver förklara för hur man känner och varför det känns så. Hon vet.
Du betyder så mycket, det ska du veta!
When everything feels like the movies...
"Det finns fyra stycken sorgfaser. Chockfasen, Reaktionsfasen, Bearbetningsfasen och Nyorienteringsfasen. Varje fas har sin karaktär och sina speciella problem."
Min första tanke var väl att en bok om dödsfall inte var min grej riktigt men när jag väl böjade läsa den så handlade den inte så mycket om döden utan mer om att gå vidare efter att ha förlorat någon man älskar. Sedan kunde jag inte släppa den. Jag är igenom chockfasen och nånstans emellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen. Tror jag.
Böckerna har blivit mitt liv igen. Jag läser allt. Faktaböcker, romaner, psykologi, you name it. Har även hunnit med lite Shakespeare, och det var faktiskt ganska bra. Genom böckerna flyr jag från verkligheten några timmar.
Jag mår okej. Generellt sett skulle bra vara en överdrift, även om det finns stunder när jag faktiskt inte tänker så mycket. Det blir bättre, och det är huvudsaken.
Dum som jag är skriver jag inte upp ämnena jag kommer på att jag vill skriva om här och eftersom mitt minne inte heller är det bästa för tillfället så hinner jag glömma bort dom innan jag får tillgång till en dator.
Som vanligt blev det så att jag ville skriva massor innan jag satte mig här men huvudvärk i kombination med päronfestislukten( den enda tvålen vi hade hemma var en Mumintvål med päronlukt. Eller snarare päronstank) gjorde att alla inspiration dog. Igen. Jag hatar det här.
Min första tanke var väl att en bok om dödsfall inte var min grej riktigt men när jag väl böjade läsa den så handlade den inte så mycket om döden utan mer om att gå vidare efter att ha förlorat någon man älskar. Sedan kunde jag inte släppa den. Jag är igenom chockfasen och nånstans emellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen. Tror jag.
Böckerna har blivit mitt liv igen. Jag läser allt. Faktaböcker, romaner, psykologi, you name it. Har även hunnit med lite Shakespeare, och det var faktiskt ganska bra. Genom böckerna flyr jag från verkligheten några timmar.
Jag mår okej. Generellt sett skulle bra vara en överdrift, även om det finns stunder när jag faktiskt inte tänker så mycket. Det blir bättre, och det är huvudsaken.
Dum som jag är skriver jag inte upp ämnena jag kommer på att jag vill skriva om här och eftersom mitt minne inte heller är det bästa för tillfället så hinner jag glömma bort dom innan jag får tillgång till en dator.
Som vanligt blev det så att jag ville skriva massor innan jag satte mig här men huvudvärk i kombination med päronfestislukten( den enda tvålen vi hade hemma var en Mumintvål med päronlukt. Eller snarare päronstank) gjorde att alla inspiration dog. Igen. Jag hatar det här.
