Det här är farligt. Bloggande vid tre på natten är nästan aldrig a good sign. Det brukar bli så att när man antingen är jättetrött eller jättefull så kommer man till insikt om en massa saker. Insikter och resonemang man tror ska hålla hela vägen men som när man vaknar nästa dag har förvandlats till endast drömstoft. Ja, ni hör ju själva hur jag babblar på.
Insikten som träffade mig inatt är hur saker förändrats. Detta insåg jag när jag började gå igenom random bilder på en annan hemsida. Det känns otroligt konstigt att saker och ting verkligen har varit totalt annorlunda mot vad de är nu, på gott och ont. Ibland tror jag att jag alltid har känt precis som jag gör nu.
Jag ser på bilder från en filmkväll med Charlotte och Gustav från slutet av november 2007. Vem är den där människan med så långt hår, som hoppar och studsar och skrattar på varenda bild? Hon känns oändligt avlägsen. Jag var så naiv är tanken som träffar mig. Och visst, jag har lärt mig min läxa nu, men vad skulle jag inte ge för att få vara så naiv igen?
Fotografier från sommarlovet 08 fladdrar nu förbi. Uppesittarnätter, Portugal, Spanien, en födelsedag. Sommaren känns, om möjligt, ännu mer fjärran än allt annat. Inget är bestående, så är det kanske, men ibland blir förändringarna helt enkelt enorma. Det känns inte som att jag faktiskt genomlevde den sommaren. Det där fina, underbara sommarljuset som jag älskar fanns där då också, då som alla andra somrar, men jag slutade bry mig om det. Jag slutade bry mig om det allra mesta. En blöt, grå yllefilt ligger över alla sommarminnen. Tur att jag har bilder som påminner mig om att det faktiskt hände.
Saker och ting förändras. Skoningslöst.
Men nattens andra insikt är att jag nästan säger att jag är lycklig nu, något som bisarrt nog har kommit på väldigt kort tid, vid en konstig tidpunkt och i vissa personers ögon är det inte helt rättfärdigat, men för mig känns det just nu som en obeskrivbar seger. Det är mitt motiv, min alibi.
Jag vet inte var jag ville komma med den här texten, så jag slutar innan det blir värre.
Sov gott.

1. How are you feeling today?

Jag har verkligen ingenting intressant att berätta och ändå skriver jag hela tiden. Igår åkte jag pulka med folk från skolan och träffade Amanda för första gången sedan hon kom hem från sin projektresa i Indien. Vi satt i hennes kök och planerade resor. Förhoppningsvis blir det nåt slags tågåkande i Storbritannien i sommar för hon vill till London och jag vill till Dublin.

Jag är på humör för sent natbloggande. Skumbloggande i genren här är alla mina hemligheter, varsegoda, läs!

Idag är en dag när jag inte förstår hur människor kan prioritera så fel utan att förstå att de gör det.

Just nu är jag fjantigt glad. Sådär så att det bubblar i hela kroppen. Av massa olika anledningar. En av dem är att jag nyss sett en av mina favoritfilmer, "Before Sunrise" med Julie Delpy och Ethan Hawke. Jag tror inte jag har sett den sen jag gick i åttan. Tro det eller ej, men den platsar fortfarande på min topp-fem lista över filmer. 

Det skulle vara så obeskrivligt avslappnande att kunna släppa taget om saker och ting ibland. Kunna säga wtf, det är nuet som spelar roll och agera på instinkt.

Jag slutar aldrig att förundras. Undermedvetet redan bestämt eller helt slumpmässigt. Ja, det är helt galet.

Vill skriva. Behöver desperat skriva. Är så fucking förvirrad fast det egentligen är så jävla enkelt. 

Jag känner mig halv.