Och jag ska skriva en sommarvisa, med sol och blomdoft i melodin.

Idag har jag tandemcyklat och picknickat med Fredrik på Djurgården. När vi kom hem somnade jag framför Nya Zeeland-Italien. Nu gör jag iste med Rooibos Wimbledon och lime. Imorgon ska jag och Emelie simma och på kvällen börjar sommardansen, så jag ska dansa i tre timmar tre kvällar i rad. Sist men inte minst ska jag kanske se på Harry Potter och halvblodsprinsen hemma hos Fredrik och därmed avsluta vårt HP-maraton.

I wonder who is like this one - Hello Saferide

People are like songs, it's true
Some seem dull at first but then they grow on you
Me, I'm like Can't Get You Out of My Head
Annoying at times but I make you wanna dance

And you are the only one I've met who's God Only Knows
I liked you the first time I met you, and it grows and grows and grows

People are like songs, I swear
Some found you as a child and still they're always there
A boy that I knew was Anarchy in the UK
Burned out too quickly but in such a beautiful way

And you are the only one I've met who's God Only Knows
Such a well thought out plan but with harmonies that flow

People are like songs, I've been told
Some claim your ears but never hear a story unfold
Old Radio Gaga or Your High School Friends
Reminds you of things when you were someone else

And God only knows and you paired up as two
As the turn of the seasons you come and go
I can never claim control of either of you
You're too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact that
Sometimes when the time is right you will pass my door
The crescendo comes and

And God Only Knows, and you have the one sad similarity
That every time it's over I want to press play again
But the only difference appears to be
I can force it on one of you and on the other I can't

Au revoir École Française.

Det känns konstigt. Och lite tomt.
Eller som Fredrik så vackert uttryckte det:
"Vad ska du nu få panikångest över?"

24 augusti 2007-11 juni 2010.

Jag tog studenten igår och jag vet inte vad jag ska säga om det än.

Inget viktigare att tänka på?

Mitt största problem för tillfället är statyernas mycket små könsorgan i kombination med deras oproportionerligt stora fossingar. De tar död på det där man brukar säga om "stora fötter"... Och hur fungerar "stora fötter"-problematiken för hobbitar egentligen?

Jag vet. I'm sick in da hädd.

I never knew how lucky I was to have you.

På onsdag går min bror ut nian. Det fattade jag inte riktigt förrän idag. Att han har blivit lika stor som jag var det året jag flyttade till Frankrike. Det var också året han växte om mig.
Nu har ytterligare fyra år gått men ändå har jag inte insett att han är stor. I korta glimtar har jag visserligen sett min nya, vuxnare bror. När vi vid enstaka tillfällen har pratat om stora, viktiga saker som varför folk slutar älska varandra eller när han frågat mig om råd för framtiden, har jag sett den där stora, kloka killen han nog egentligen är nu.
Men för mig är han fortfarande lillebror. Lilla lillebror, som jag skulle skydda och slåss för tills jag stupar om någon gjorde honom illa.
När jag gick ut nian var jag stor. Jag kände mig vuxen, klok och världsvan. Men min brors händer ser fortfarande likadana ut som de jag höll honom i när han som fyraåring inte kunde sova, så det är omöjligt att han skulle kunna vara lika stor som jag var.

Där under lillebrorsytan skymtar dock någon. En stor människa, med ett djup jag inte känner igen.
På onsdag tänker jag sitta i kyrkan och se min lilla lillebror sluta grundskolan. Jag kommer vara en så himla stolt storasyster.


Räknar ner.

It's hard to believe it's time to go
Leave this way of life, spread our wings and grow
Say goodbye to those friends that we hold dear to our hearts
Shedding tears for we'll be so far apart
Remembering all the good times and even the bad
Including the fights we sometimes had
Through the tears and the pain
Friendship was our gain
We stuck together through sunshine and rain, laughs and shouts
We found out what true friends were all about
So as our senior year comes to an end
We'll carry in our hearts our special friends
And take with us all the memories that were made
Since that very first August day.

RSS 2.0