Most perfect weekend.
Jag tror den här helgen varit den bästa på länge. En perfekt balans av allt helt enkelt. Mys, dipp och film med de bästa på fredagkvällen efter en lång dag på jobbet. Lagom seg lördagmorgon men ändå uppe i tid för att hinna med en timmes träning tillsammans på förmiddagen. Skid-VM på TV och chillchillchill. Sedan full fart hela kvällen med massor av favoritvänner som kom och gick till långt in på natten. När vi bara var fem stycken starka själar kvar blev det levande ljus och prat om ditt och datt till ända in på småtimmarna. Sova lite för lite för sitt eget bästa. Dega i soffan, sega till Sabis som har extrapris på godis. Plugga lite. Nu dricker jag te och äter choklad i soffan, gömd under mammas täcke. Kollar på Eva & Adam-serien som gick när vi var små. Vad mer kan man begära av en helg.
Tant vs. småbarn.
Jag är 20 år gammal, fyller 21 i år. Jag borde vara något sånär vuxen vid det här laget. Men vissa saker måste mamma och pappa missat i min uppfostran. Den senaste tiden har jag nämligen uppmärksammat hur lätt jag har för att stoppa saker i munnen. Till exempel låg det en lakrits i soffan förra veckan. Jag åt den. Och kom inte på förrän efteråt att det kanske inte var så jävla smart. Jaa, jag vet. Skitknäppt. I alla andra avseenden är jag ju mer åt tanthållet.
A moment in the soul can last forever.
Juni 2006.
De här fina träffade jag idag. Det är inte ofta det går att få ihop alla gamla LD-are på samma tid och plats, så man får se till att njuta av de chanser som ges. Idag satt vi många timmar på en trevlig resturang vid södra station, samlade bara vi för första gången i år (nästan i alla fall, det saknades en liten Seb). Mysigt var ordet. Allt från skolreformen till gamla tecknade Barbie-filmer avhandlades medan timmarna flög förbi.
Det är så härligt med vänner som bara finns. Sådär så att man slipper tänka på att det ska fungera hela tiden.
Varje steg sin egen väg.
Jag vill verkligen skriva. Jättemycket. Men allting bara lunkar sin lilla vardagslunk och då känns allt jag försöker skriva så väldigt meningslöst. Det har varit såhär ett bra tag. Mestadels bra, lite dåligt här och där, då och då. Det är min vardag det. Jag klagar inte, finemang att allting rullar. Men vad ska jag skriva om?
Jag har många blåmärken men ont om fantasi.
Alla hjärtans dag 2011.
Till mig själv nästa gång jag tvekar.
Ikväll knepade jag ihop den första uppgiften till distanskursen om hållbar utveckling jag just börjat läsa på distans. Blev inte helnöjd, men ser det här som ett ypperligt tillfälle att öva mig ut ur "presterar-jag-inte-är-jag-en-dålig-människa"-tänket. Man kan inte hålla på och identifiera sig med sina betyg. I alla fall. För att skyla över det dåliga innehållet med en hyfsat snygg uppställning letade jag upp dokumentmall_rapport_G2 i mappen "Svenska gymnasiet" för att få lite hjälp (tack Birgitta!). Självklart fastnade jag i havet av sparade skoluppgifter.
Och vad håller jag egentligen på och velar om? Jag vet ju att det är det där jag vill hålla på med.
I can see us on the country side.
Min helg i två bilder. Detta har jag lärt mig: festa inte med två galningar om du har en stukad fot.
When the distance is killing me...
... så blir jag glad av den här.
Peppar peppar.
Såklart. Jag skrev att allt var bra. Sedan landade jag fel när vi övade sidestep med over-one-two-snurrar och vrickade min vänsterfot ordentligt. Så det blev ingen mer mjuksko, fick sitta bredvid med ispåse och bandage och foten högt. Hoppade in igen lagom till hårdskon och det gick ganska bra så det är nog ingen fara men det gör förbannat ont när jag försöker vicka och snurra på foten. Så kan det gå. Men tänker inte missa dansen imorgon. Får ta det lite lugnt bara. Sedan när jag haltat hem upptäckte jag att jag hade glömt ta med mig nycklar när jag sprang hemifrån. Tänkte att någon nog skulle vara hemma men ingen varken öppnade när jag ringde på dörrklockan eller svarade i telefonen. Antog att alla var och tränade men orkade inte linka iväg någon annan stans och dessutom höll mobilens batterier på att dö. Så jag satt där snällt i trappuppgången i ungefär en halvtimme och pratade bort mobilens sista krafter med Fredrik. Plötsligt hörs det ljud inifrån lägenheten. Mamma hade varit hemma hela tiden men duschat och inte hört när jag ringde på.
Så det kan gå bara för att man inte har något att klaga på.
Les pages lues et les pages blanches.
Idag känns som första dagen på länge jag har tid över för mig själv. Så det får banne mig bli av att skriva lite också. Gillar känslan av att ha fått dom där viktiga sakerna gjorda som annars lätt distraherar mig. Till exempel har jag lagat hål i några klädesplagg som legat framme allt för länge men som jag har varit för lat för att ta itu med. Jag har sett den första föreläsningen för min distanskurs i hållbar utveckling och ska börja skriva på den första uppgiften idag eller imorgon. Ritat upp ett stort schema inför sommarens en månad långa eurotrip som ska fyllas i under helgen, vilken för övrigt ska spenderas ute på landet med två favoriter (gissa vilka!). Tagit mig igenom merparten av teoriboken har jag också gjort vid det här laget (mestadels under arbetstid, shhh). Snart är det dags för lektioner också. Och på min vägg sitter nu en lista med eventuella utbildningar med start hösten-11. I Linköping. Med Louise som sambo och teburkar till barn. Jag önskar att vi redan kunde vara så långt fram. Ikväll börjar dansen. Imorgon börjar ännu mer dans. Minst fyra och en halv timmes dans per vecka ska det bli. Härliga tider. Jag mår faktiskt väldigt bra. Och det är svårt att skriva då. Dom dagarna jag är nere (oftast dagen efter jag har åkt ifrån Fredrik eller han har åkt ifrån mig) försöker jag att sysselsätta mig så mycket det bara går så att det inte ska hamna massa depptexter här varannan måndag. Även om det kanske inte är bättre för uppdateringen så är det nog bättre för mig.
It gets better then, you know.
Vill skriva om mina danskurser. Om mina vänner. Om Linköping. Om min framtid (som faktiskt förhoppningsvis börjat utformas lite). Om solen. Våren. Sommarplanerna. Bilkörningen.
Men det blir bara fula meningar och dåligt språk. Och sådana tråkbloggar finns det redan alldeles för många av, så det är nog bättre att jag väntar lite till.
