I've got a heart of gold in the smallest size.
Om det är något jag vill ha i mitt hem så är det ett sådant fönster. Det behöver inte vara stort, hellre tvärtom, men lagom stort så att jag och lite kuddar får plats. Och så får det gärna vara glas på alla sidor, utom botten.
Sedan vill jag bara kunna sitta där och titta ut, filosofera, skriva, läsa eller plugga.
Så mysigt.
Såhär fast mindre och med alla tre sidor i glas.
Dude, your perspective on life sucks.
Jag är lite rörig just nu och då blir man ju inte direkt gladare av att det är snö, halka och minusgrader.
Rörig om utbildning. Det tar så mycket kraft och energi att alltid fundera på vad jag ska göra.
Plugga vidare på samma linje? Nja, jag är inte så motiverad. Lärarutbildningen är inte bra just nu och det är synd. Hade den hållt måttet hade jag kanske velat stanna. Men nu känns det bara bortkastat.
Byta till ett annat program? Men vilket i så fall, jag har inte hittat något som säger "hej, det är mig du letat efter!". Förutom kulturvetare med litteraturinriktning, men jag är så skadad av den kassa arbetsmarknaden för kulturarbetare att det inte känns som någon idé.
Jobba? Kan man ju göra, men då missar jag studentlivet och när jag kanske vill komma tillbaka om några år kommer det inte vara lika roligt.
Sätta ihop något slags eget program? Möjligtvis. Men också lite tråkigt.
Det här skrev jag i augusti 2010. Jag kanske bara borde lyssna på mig själv.
Roliga saker i mars.
Estocolmo!
1-4
Määnschästär!
7-14
St Patrick's Day och dans på [hg]
17
Charlottebesök!
29-31
Carpe the hell out of diem.
Kanske vill göra något annat efter sommaren, trots allt. Sådant vet man inte om man inte provar först.
Blir det så gör det inget om jag inte är toppenengagerad i skolan just nu, så länge tentorna går hyfsat bra. Därför är det mycket möjligt att jag använder pengarna jag inte har och åker till mina favoriter i Manchester trots allt.
Grammatiktentan, som jag för övrigt glömde anmäla mig till (ofokuserad någon?), är väl det närmast stundande problemet. Jag gjorde en övningstenta idag och resultatet blev verkligen kasst. Men världen går nog inte under om jag bara klarar den med nöd och näppe. Eller, jösses, måste göra om den. Det är sådant som händer, har jag hört.
Ett djur i mitt liv.
Det här är Wille. Han flyttar in hos min pappa på lördag. Man skulle alltså kunna säga att jag bli lite, lite hundägare. Jag tror och hoppas att det kommer hjälpa mig att sluta vara rädd för djur. Eller i alla fall bli lite mindre rädd.
Jag brukar säga att jag inte gillar djur. Lite stämmer det väl, men till största del säger jag det för att det är lättare att gömma sig bakom ogillande än att erkänna att man är rädd.
Jag skulle vilja tycka om djur, för de är mysiga och söta egentligen, men det är svårt för mig. När jag var sju-åtta år fick jag gå i terapi för min allvarliga fobi för hundar (var livrädd för katter och hästar också men hundar var klart värst) och har man det som utgångspunkt har jag ändå kommit långt. Jag hoppas att det här kommer hjälpa mig att komma ännu längre.
Välkommen lilla Wille, jag ska verkligen, verkligen försöka tycka om dig.
Simple as breathing, easy as air.
Ska dansa imorgon och festa med ett härligt gäng på lördag.
Ändå känns det inte helt bra just nu.
Kan det inte bara bli vår?
Pepp.
C'est ta vie, fais ce que tu veux tant pis.
Antingen är det iskylan, mörkret och den olidliga väntan på våren som till slut fått mig i sitt grepp eller så håller jag bara på att bli lite sjuk (kanske post-VSR-förkylning) och känner mig därför lite gnällig.
Hur som helst är jag less.
Jag vill åka bort någonstans där det är varmare och ljusare. Inte i april. Inte i juni. Nu. Nu. På en gång.
Men för att göra sådant behöver man pengar. Helst i överflöd. Och det har inte jag.
För att skaffa pengar borde jag söka jobb. Sommarjobb, extrajobb. Ska bara komma igång. Vilken. Dag. Som. Helst. Nu.
Och utbildningen. Jag vill gå linjen, jag vill läsa det vi läser men det är så slappt att jag ibland undrar om vi går framåt över huvud taget. Borde kanske engagera mig i något och försöka förändra. Borde kanske, men orkar inte. Ibland vill jag bara byta, studera något med tempo. Så man slapp ta studielån för att sitta hemma och sy på sin overall.
Jag vill träna men mitt smalben gör bara ont. Av benhinneinflammation eller allmän djävulskhet? Vem vet.
Vill slippa tryckta stämningar och rent ut sagt töntiga intriger. Vem har legat med vem. Vem pratade med vem på rasten. Vem är sur men visar ingenting. Le och låt gå, för guds skull.
Solsken. Varma, långa, ljusa dagar. Och massor av kärlek.
M.å.s.t.e. H.a.
