Idag kom verkligen lyftet jag väntat på, känslan av att nu går det faktiskt frammåt. Jag står inte längre och stampar, otåligt väntandes på att något ska hända.
Idag kom körkortstillståndet, och så snart pappa pratat med försäkringsbolaget kan jag börja övningsköra. Imorgon ska jag köpa teoriboken. Innan första maj 2011 ska körkortet vara mitt.
De två kommande helgerna är redan fullbokade med roligheter, först Jenni och sedan Linköping.
Min kurs börjar snart, den känns så himla mycket jag att det bara lyckopirrar i magen, plus att man kan börja söka för våren nu och jag har redan massor på min lista!
Den där magkänslan är borta. Jag och Amanda ska till London.
Det blir mörkare, kallare. Jag blir tröttare. Saknaden är min ständiga följeslagare.
Men idag kom faktiskt lyftet.

Update: Det var visst inte tillståndet, utan något annat. Väntar med spänning på Transportstyrelsens nästa drag.

So don't you look at me with worried eyes,
'cause you know we got to try.
All I know,
all I know is that
I want to be with you.

Jag tänker nog alltid för mycket. Jag oroar mig nog ännu mer. Men i slutet av mina tankegångar kommer det alltid, oundvikligen till den avgörande frågan är det värt det. Och svaret blir alltid och definitivt ja.
Ja, det är värt hur mycket som helst. Även om det är dag för dag som gäller. Även om jag är en planerare och du inte är det. Även om det gör mig nervös ofta och ledsen ibland. Även om det som är viktigast för mig kommer förbli ovisst.
Det kommer alltid vara värt det.
Kanske är det inte svårare än så.