Åtminstone ett litet försök till uppdatering:
Jag är knäppt glad igen. Inte på samma sätt som sist jag kände på det här sättet. Kanske hade jag förväntat mig det. Så blev det dock inte, men det gör ingenting. Man förändras.
Jag borde skriva något mer som alla detaljtrånande vänner, bekanta och andra filurer tacksamt och girigt skulle sluka och ja, jag skulle kunna men jag vill ha mina tankar för mig själv just nu. Om ett tag kanske jag vill skriva ner allting, men för tillfället vill jag bara behålla allt som mjukt och varmt kokosbollsfluff i magen!
Skolan stressar som vanligt, men terminen går åtminstone mot sitt slut, och den här sommaren kommer bli fantastisk.
Allting pekar uppåt igen! Och jag tycker att det är på tiden.
Green Light.
Jag borde väl skriva något om den senaste tiden, men det kommer inte bli idag. Jag mår bra. Det händer bra saker.
That's all you need to know for now.
That's all you need to know for now.
"Microskips!"
Jag är egentligen rätt så trött och borde sova vid det här laget, men det kändes helt plötsligt väldigt nödvändigt att säga att JAG HAR HAFT EN TOPPENKVÄLL TILLSAMMANS MED ER! :D
How do I turn this into poetry?
En dag tillbringad i helt rätt sällskap vilket värmer trots att det blåste kallt.
Ibland är det lättare för andra att se sådant man inte förstår eller erkänner själv.
Ibland är det lättare för andra att se sådant man inte förstår eller erkänner själv.
The center of the universe is you.
Jag sitter i skolan och halvskolkar från franskan och jag är så glad, så glad, så glad!
Det gör ingenting att anledningen till att jag inte är på lektionen är en läkartid för att få bukt med mina dumma hälsenor som plågar mej natt och dag eller att jag har oidentifierbara bett från Paris på benen eller att jag är dödskissnödig eftersom jag och Sanna drack en halvliter te var på en kvart på grund av cafe 60's långsamma service. Livet är fint.
Jag är glad för att jag lärde mig ett snyggt trumkomp igår. Jag är glad för att jag äntligen fick dansa i onsdags efter fyra veckors uppehåll, och kanske kommer få dansa ännu mer i sommar. Jag är glad för att jag ska få se ännu gladare kor springa ut på bete. Jag är glad för att solen lyser. Jag är glad för att jag inte har svårt att sova längre. Jag är glad för att sommaren närmar sej. Jag är glad för att det finns massa människor som jag tycker om. Jag är glad för att jag är jag.
Fina, fina liv. Nu måste jag springa på toa :)
Det gör ingenting att anledningen till att jag inte är på lektionen är en läkartid för att få bukt med mina dumma hälsenor som plågar mej natt och dag eller att jag har oidentifierbara bett från Paris på benen eller att jag är dödskissnödig eftersom jag och Sanna drack en halvliter te var på en kvart på grund av cafe 60's långsamma service. Livet är fint.
Jag är glad för att jag lärde mig ett snyggt trumkomp igår. Jag är glad för att jag äntligen fick dansa i onsdags efter fyra veckors uppehåll, och kanske kommer få dansa ännu mer i sommar. Jag är glad för att jag ska få se ännu gladare kor springa ut på bete. Jag är glad för att solen lyser. Jag är glad för att jag inte har svårt att sova längre. Jag är glad för att sommaren närmar sej. Jag är glad för att det finns massa människor som jag tycker om. Jag är glad för att jag är jag.
Fina, fina liv. Nu måste jag springa på toa :)
Nyss hemkommen från dansen:
JAG ÄR GLAD!
Sometimes I'll hear that song and I'll start to sing along.
"Jag gav allt jag hade till dig, och du kastade bort det och gick. Frivilligt. Du blev inte tvingad eller hotad eller ens mutad, du bara valde bort mig. Det gör så jävla ont. Det gör mest ont av allt. "
När jag gick igenom dokument på datorn hittade jag en text från förra sommaren som jag inte visste att jag hade sparat. Det värkte lite i mig av att läsa den, men jag blev samtidigt glad på ett ganska konstigt och melankoliskt sätt.
Jag kan fortfarande framkalla minnet av hur det kändes då. Hur trasig och ledsen jag var. Men det känns väldigt bra att helt ärligt kunna säga att det bara är ett minne och att det inte känns så längre.
Det kommer med största sannolikhet kännas precis så igen någon gång, men då kan jag ju i alla fall tänka att jag klarade mig igenom det sist när jag aldrig trodde att jag skulle överleva.
Det blir aldrig första gången igen. Det är synd.
Men den här sommaren vill jag leva så att jag kan ta igen att jag missade hela förra.
Är ni med?
När jag gick igenom dokument på datorn hittade jag en text från förra sommaren som jag inte visste att jag hade sparat. Det värkte lite i mig av att läsa den, men jag blev samtidigt glad på ett ganska konstigt och melankoliskt sätt.
Jag kan fortfarande framkalla minnet av hur det kändes då. Hur trasig och ledsen jag var. Men det känns väldigt bra att helt ärligt kunna säga att det bara är ett minne och att det inte känns så längre.
Det kommer med största sannolikhet kännas precis så igen någon gång, men då kan jag ju i alla fall tänka att jag klarade mig igenom det sist när jag aldrig trodde att jag skulle överleva.
Det blir aldrig första gången igen. Det är synd.
Men den här sommaren vill jag leva så att jag kan ta igen att jag missade hela förra.
Är ni med?
I hate when things are over, when so much is left undone.
Känslan av hopplöshet har bitit sig fast igen. Jag försöker verkligen, men förstår inte det här.
Jag har varit glad den senaste veckan, haft mjukt glädjefluff i magen och överskottsenergi. Nu känns det bara hopplöst igen.
Det blir ju aldrig bra...
Jag vet inte hur länge till jag kommer orka försöka.
Är det så att man bara ska låta vissa människor gå?
Sur le Cimitière de Montmartre.
A mon ami, je ne t'oublierai jamais.
La mort n'est rien,
Je suis seulement parti dans la pièce d'à côté.
Je suis moi, vous êtes vous.
Ce que nous étions les uns pour les autres.
Nous le sommes toujours.
Donnez moi le nom que vous m'avez toujours donné,
Parlez moi comme vous l'avez toujours fait.
N'employez pas un ton différent,
Ne prenez pas un air solennel ou triste.
Continuez à rire de ce qui nous faisait rire ensemble.
Souriez, pensez à moi.
Que mon nom soit prononcé comme il l'a toujours été,
Sans emphase d'aucune sorte, sans trace d'ombre.
La vie signifie tout ce qu'elle a toujours signifié,
Le fil n'est pas coupé.
Pourquoi serais-je hors de votre pensée simplement
Parce que je suis hors de votre vue?
Je vous attends, je ne suis pas loin:
Juste de l'autre côté du chemin.
Vous voyez, tout est bien.
Till min vän, jag kommer aldrig att glömma dig
Döden är ingenting,
Jag har bara flyttat till rummet bredvid.
Jag är fortfarande jag, ni är fortfarande ni.
Vad vi var för varandra,
Är vi fortfarande.
Kalla mig vid samma namn som ni alltid har gjort,
Tala med mig som ni alltid har gjort.
Använd inte en annan ton,
Se inte högtidliga eller ledsna ut.
Fortsätt att skratta åt det som fick oss att skratta tillsammans.
Le, och tänk på mig.
Så att mitt namn kan fortsätta uttalas som det alltid har gjort,
Utan någon som helst patos, utan spår av skugga.
Livet betyder fortfarande allt det som det alltid har betytt,
linan är inte avklippt.
Varför skulle jag inte längre finnas i era tankar endast
därför att jag inte längre finns inom synhåll?
Jag väntar på er, jag är inte långt bort:
Bara på andra sidan vägen.
Ni ser, allting är bra.
Dagens tre sanningar:
- Jag tyckte om känslan av att vara någon eller något jag egentligen inte är. Eller ens vill vara? Hur hänger det ihop?
- Jag förstod att nuet inte är någon övergångsperiod, utan att det är dags att acceptera alla förändringar som permanenta.
- Jag saknar Paris lite, believe it or not.
- Jag förstod att nuet inte är någon övergångsperiod, utan att det är dags att acceptera alla förändringar som permanenta.
- Jag saknar Paris lite, believe it or not.
För att den här låten räddade min kväll!
'
Same same but different.
Hemma dock oinspirerad. Återkommer.
