Idag är jag bara förvirrad. Och huvudvärken gör det knappast lättare för dimman att lätta inuti mitt huvud.
Jag är glad. Jag kan inte sitta still, jag måste gå runt hela tiden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Köket, mitt rum, badrummet, soffan, brorsans rum, köket igen, datorn. Varje gång jag har gjort ett fösök att strukturera min hjärna har det blivit kortslutning och det slutar me datt jag ligger i sängen och stirrar upp i taket flera timmar i sträck. Utan struktur blir mitt liv kaos. Jag kan inte göra läxorna,de bara surrar in i huvudet och sedan ut igen. Mitt rum är stökigt och jag bryr mig inte. Den största nackdelen med glada perioder är att det blir omöjligt att göra saker som normalt sett måste ingå i mitt vardagsliv för att det ska fungera normalt.

Dans imorgon. Då brukar allt bli lite klarare. Matteprov också. Faaaan.

Jag är lycklig och extremt trött.

Ja...bloggtorka är det rätta ordet. Men jag har inget behov av att skriva när jag mår toppen. Ja, ni läste rätt. Trots vintermörkret (som faktiskt kan vara ganska mysigt när man tänker efter), för mycket skolarbete, hälsoproblem m.m. så mår jag jättebra.
Det enda negativa med att vara glad är att jag lägger för mycket energi på att springa runt och skutta (typ) än att göra allt det där skolarbetet. Två dagar i rad har jag stannat i skolan med avsikt att plugga men riktigt så har det ju inte blivit. Nu sitter jag här och försummar recensionen av den där konstutställningen vi var på bara för att jag kände att jag var tvungen att skriva någonting.
I AM A VERY HAPPY DANCING STONE (eller nåt haha).

Mitt djupaste stöd och medkänsla till alla som behöver det. Jag tror ni vet vilka ni är (dom kanske inte ens läser den här halvskumma bloggaktiga saken men men)!

Glädje till folket.

Stressig sista dag på lovet kan man säga. Åtminstone starten.
Eftersom jag var totalt helsäker på att jag skulle börja jobba klockan fyra idag (vilket jag också skulle) så gick jag inte och la mej tidigt direkt. Alltså gick jag inte upp så tidigt heller och vid ungefär kvart över ett hade jag äntligen lyckats sega mig ur sängen. Hade precis duschat och ättit frukost och äntligen satt mej för att börja med den gigantiska läxhögen när teleonen ringer och Gustav skriker och svamlar om att han har glömt att han skulle jobba och är på landet och inte kan komma och kan jag skynda mej dit istället? Hade jag nåt val? Så tjugo i två kommer jag inspringande på jobbet, i och försig utan pyjamas men med felknäppt jacka och läxböckerna huller om buller.
Så vi kan säga att Gustav är skyldig mig en gentjänst någon gång, även om jag fick en chokladkaka ^^

Så jag kom hem från jobbet för tjugo minuter sedan ungefär och nu sitter jag här och skriver fastän jag verkligen, verkligen verkligen borde göra alla de där läxorna som jag inte hann tidigare.


UUUUUSCH vilken ångest. Bara tanken på att det är sju veckor till nästa lov får mig att allvarligt fundera på att dränka mej (i handfatet eller något annat lättillgängligt).

Filmkväll. Godis. Kompisar. Godis. Stan. Socker. Halloween. Mer godis. Sega dagar. Massa socker. Städa. Ångest. Läxor. Panik. Lovet är över.