Brev!

När jag kommer in genom dörren ligger ett brev från karolinska på köksbordet. Mitt namn står på och skrivet med kraftiga bokstäver står det också "INTERNT". Nu är det kört tänker jag. Det är något mer som är fel.
Med skakande händer och bankande hjärta öppnar jag kuvertet.
Hej Mathilda
Ultraljudsundersökningen som du gick igenom visar att du har två normala njurar.

Det tar ett tag för pulsen att återgå till det normala. Sedan fattar jag. Allt är normalt. Vilken underbar lättnad.

Jag önskar att jag kunde sjunga.

Bästa helgen på länge länge länge! Förra veckan i skolan var rätt hektisk (inte jämfört med hur de kan vara när det verkligen är kaos men men...) och vissa dagar kändes det, som vanligt, com att jag bara ville ge upp och skita i allt och hitta på nåt vettigare. Men franskaprov etc passerade uatn större problem (vi får väl resultaten snart och då blir det värre!) och än så länge har jag inga stora läxor till den kommande veckan, vilket har betytt en LÄXFRI HELG för mej. Underbart!
Över huvud taget flyter allt på ganska så bra, börjar äntligen få lite resultat av alla ansträngningar känns det som.
Har knappt söndagsångest. Om bara mobilhelvetet ville börja fungera nu!

Quand on vet un mouton c'est la preuve qu'on existe.

Ja, men nu övertalade Mia mig att skriva ett inlägg här i alla fall. Ja... Men det är samma problem som alltid, vad ska jag skrriva om? Det måste vara tillräckligt intressant utan att vara alltför personligt och gränser mellan de två är minimal. Förmodligen bli det bara sent nattflum av alltihop, men vem vet, kanske är man som klokast när man är riktigt riktigt trött. Ja,det här med att blogga måste nog tänkas igenom en gång till, för trots alla "oskrivna" regler som finns för en blogg så älskar jag fortfarande att skriva. Okej, så vad är det då för ointressantochopersonlig skit jag vill skriva om inatt? Ingen aning, ingen jävla aning alls. Egentligen så händer det ju ganska mycket saker, men varför ska jag hänga ut allt det för vem som helst att läsa, tollka och sedan göra om till något som passar dem men som inte alls var min historia från början? Alldeles för mycket av det jag skriver om för mej själv finns så långt inne i mig och för att få tillträde dit bör man nog ha åstadkommit lite mer än bara lyckats fixa en datorn med internetuppkoppling.
Så vad ska jag skriva som kan få dej att stanna upp och tänka efter lite? Ingenting känns det som. Skolan tar upp tid. Att fördela tiden jämt mellan diverse saker och människor tar upp mycket tid och massor av energi. Det är aldrig lätt och eftersom jag är ett kontrollfreak måste allting planeras i förtid. Ibland kan det vara bra med organisation och struktur men den senaste tiden känns det som om jag har försökt att planera upp mitt liv och min tid på ett någorlunda jämnt sätt men det har ändå inte funkar eftersom planerna ändras hit och dit och jag till slut inte ens gör det jag hade planerat att göra från början. Kort sagt: Jag har absolut noll koll på läget! Visst finns det en lätt känsla av panik vissa dagar när läxhögen har växt till oanade höjder och jag ändå inte tar itu med alla uppgifter, men för första gången på länge, länge, länge känns det som om det inte gör så himla mycket.
Något annat som oroat mej den senaste tiden är hur mycket tid vi lägger ner på att prata om oss själva. Märker det ju själv när jag skriver, "jag tycker" eller "jag tror", "det känns som om jag", i varenda jäkla mening.  Men å andra sidan, är det verkligen fel? Man har ju bara sig själv att utgå från och man kan inte se världen genom någon annans ögon hur gärna man än vill det.
Men nu ska jag sluta, för jag tror inte att det här natt-svamlet kommer leda fram tilll några djupa, filosofiska funderingar direkt.
Sweet Dreams.

If anyone ever matters

Det är väl dags att skriva igen... Det blir inte ofta och när jag väl skriver blir det inte speciellt bra heller. Den här bloggen har nog (tyvärr?) inte så långt kvar att leva. Jag kan inte och vill inte skriva mina personliga reflektioner och/eller tankar här eftersom alltför många som läser kommer att beröras på ett eller annat sätt, men eftersom det fortfarande är det jag behöver skriva om för att fungera så tänker jag börja göra det för mej själv. Ofta på kvällarna så har jag ett extremt stort behov av att skriva vad som har hänt under dagen men det går inte att göra här.
Visst var det här med att blogga kul att testa men det var nog inte riktigt min grej.
Hej då.

Count down ten to one, because when on zero you can smile.

Nytt år.
Bra start.
Tack och hej.

RSS 2.0