You're the waves of my ocean.
Jag har varit dålig på att skriva, både här och för mig själv, skäms!
I onsdags var jag på sjukhuset på kontroll. Var nervös, så väldigt väldigt nervös. Och lite irriterad på mig själv. Tyckte att jag kunde gjort mer, fått någon slags rutin i vardagen. Istället har jag förträngt och kommit på tusentals ursäkter för att slippa, en del godtagbara men de flesta rent patetiska. Du kunde gjort mer ekade i mitt huvud hela dagen.
Men besöket fick en söt smak av hallongodis (och en äcklig melonjuice som vi inte ska prata om) och jag gick därifrån med ett leende på läpparna och bubblande sockerdricksglädje i magen. Fortsätt så sa dom. Åhh, mer än gärna tänkte jag. Jag är inte i mål, men ja har fått en bra start i alla fall. Tack, ni har varit underbara och du har varit bäst av alla : lyssnat, stöttat, lugnat och torkat en del tårar ibland också. Nu ska jag inte vara ledsen längre. Kan till och med se fördelarna.
Med risk för att låta som en gammal tant tycker jag att tiden går alldeles för snabbt. På söndag bär det av till Marocko, och för tillfället känns det ganska okej. En vecka utan er, jag kommer dö. Men det kan väl vara bra att längta, I guess.
Jag längtar till värmen. Såndär lagom värme, när allt är påväg att bli perfekt. Som i högstadiet när jag och Sebastian låg på en gräsmatta ute på djurgården och diskuterade allt mellan Palestinasjalar och bröllop. Vi bestämde också att vi skulle träffas på det stället samma dag om sådär en tjugo år och berätta för varandra vad vi hade lärt oss, men det tror jag nog att han har glömt. Vi trodde verkligen att vi skulle förändra världen då men det tror jag inte längre. Eller så har vi redan gjort det. För allt är bra mycket mer perfekt idag än var det var då.
Sent helgbloggande brukar blir såhär, lite smått flummigt.
Jag mår bra, bra, bra,
I onsdags var jag på sjukhuset på kontroll. Var nervös, så väldigt väldigt nervös. Och lite irriterad på mig själv. Tyckte att jag kunde gjort mer, fått någon slags rutin i vardagen. Istället har jag förträngt och kommit på tusentals ursäkter för att slippa, en del godtagbara men de flesta rent patetiska. Du kunde gjort mer ekade i mitt huvud hela dagen.
Men besöket fick en söt smak av hallongodis (och en äcklig melonjuice som vi inte ska prata om) och jag gick därifrån med ett leende på läpparna och bubblande sockerdricksglädje i magen. Fortsätt så sa dom. Åhh, mer än gärna tänkte jag. Jag är inte i mål, men ja har fått en bra start i alla fall. Tack, ni har varit underbara och du har varit bäst av alla : lyssnat, stöttat, lugnat och torkat en del tårar ibland också. Nu ska jag inte vara ledsen längre. Kan till och med se fördelarna.
Med risk för att låta som en gammal tant tycker jag att tiden går alldeles för snabbt. På söndag bär det av till Marocko, och för tillfället känns det ganska okej. En vecka utan er, jag kommer dö. Men det kan väl vara bra att längta, I guess.
Jag längtar till värmen. Såndär lagom värme, när allt är påväg att bli perfekt. Som i högstadiet när jag och Sebastian låg på en gräsmatta ute på djurgården och diskuterade allt mellan Palestinasjalar och bröllop. Vi bestämde också att vi skulle träffas på det stället samma dag om sådär en tjugo år och berätta för varandra vad vi hade lärt oss, men det tror jag nog att han har glömt. Vi trodde verkligen att vi skulle förändra världen då men det tror jag inte längre. Eller så har vi redan gjort det. För allt är bra mycket mer perfekt idag än var det var då.
Sent helgbloggande brukar blir såhär, lite smått flummigt.
Jag mår bra, bra, bra,
The sound of a kiss is much softer than that of a canon - but it's echo lasts a great deal longer.
Tillochmed denna skolvecka på hela två dagar har haft sina toppar och bottnar. Det är en berg-och-dalbana och det är en smal balansgång. Imorn drar jag till Frankrike och saknar dej och dej och dej och dej... och dej lite. Men mest dej.
A four letter word got stuck in my head.
Jag trodde att det sk seriösa bloggandet hade kommit igång igen men så tog det stopp. Ingen inspiration trots att våren är påväg, så här kommer ett fantasilöst inlägg:
- 3 dagar till helgen : måste tvingas igenom ett prov i samhällsekonomi och en dödligt tråkig bildlektion på två timmar innan dess.
- 4 dagar tills Louie, Rk och Mya åker till Cavaillon och lämnar mig helt ensam i fyra galna naturares vård.
- 7 dagar tills jag åker till Nice och spenderar lite kvalitetstid med min mor (och typ hundra släktingar. kul. inte. fast ändå. bortsett släktingar.)
- 14 dagar tills nästa sjukhusbesök. Känns som domedagen. Håll tummarna för att rosa foppatofflorna inte är där.
- 18 dagar tills jag åker till Marocko och ska överleva där en vecka med 17 översociala marockaner och 16 andra svenskar. Dumma utbytesresa, jag ångrar mig.
Veckans Soundtrack: Accidentally in love med Counting Crows.
