Witty people without hearts have always had a lead on me.

Eftersom jag är i Frankrike och totalt freakar ur på tangentbordet här och inte orkar sitta och klistra in å, ä och ö och dessutom inte kan sätta ord på den enorma frustration och ångest jag känner just nu, så blir det här förmodligen det sista jag skriver i  år. Håll till godo med en lagom fjantig utvärdering av 2008 som jag snodde från Andreas Blogg och som egentligen inte säger speciellt mycket alls om det gågna året.
Jag hoppas 2009 blir bra. Det vore fan på tiden att nåt blir det. Gott nytt år!


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jadå, en hel massa saker. Alla var dock inte speciellt bra.

Vilka länder besökte du?
Marocko med skolan, Frankrike med mamma, Portugal med familjen och Emelie, Spanien med Mia och Louie, Tyskland med Mia, Felix, Ph och Danne. Plus att året avslutas i Frankrike hos f.d värdfamilj.

Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen mat. Och resor.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Var väl mycket glad första halvan av året kan man säga. Sedan dess har saker mest gjort mig riktigt ledsen känns det som.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2008?

Massor av l
åtar av bl. a Hello Saferide, Markus Krunegård och Miss Li men om man försöker göra ett urval bland resten så blir det nog:
Accidentally in love - Counting Crows
I'm yours - Jason Mraz
The truth - Good Charlotte
Going Under - Evanescence
Heart shaped glasses - Marilyn Manson
Plus det allra mesta av S
äkert!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, ungefär 50/50. Första halvan gladare än någonsin, andra halvan ledsnare än någonsin.

Vad önskar du att du gjort mer?
Njutit av tiden när allt inte var så j*vla jobbigt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit?

Hur tillbringade du julen?
Hemma med mamma, bror, mormor och kusin. Vi åt tacos.

Bästa boken du läste i år?
Vet faktiskt inte. Har dåligt bokminne. Men "Den tionde kretsen" av Jodi Picoult var mycket bra..

Största musikaliska upptäckten?
Säkert! / Hello Saferide.

Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Hade typ fika med LD-barnen plus Angélique som var i Sverige. Sedan middag på kvällen med släkten, Angélique och Charlotte. Det kändes som om jag såg allt genom en dimma hela dagen. Allt var jobbigt.

Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Lite mer färg än vanligt.

Vad fick dig att må bra?
Lycklig kärlek förtjänar första plats. Inget annat under 2008 fick mig att så bra som tiden när jag fick uppleva det.
Men såklart också vänner och familj som pratade med mig, tog hand om mig och ibland kunde få mig att tänka på annat när jag mådde som allra, allra värst <3

Ils me font tous chier - on s'en va?

Jag avskyr mardrommar. Jag hatar ogonblicket precis nar man vaknar och inte vet om det man just dromt har hant eller inte.

Vaknade natten till sondag med tararna rinnande nerfor kinderna och skriket i halsen. Den varsta mardrommen pa lange.
Angesten sitter fortfarande i och jag vet inte vad jag ska gora av den.
Det varsta ar att det var en realistisk drom. Det kan handa. Det kommer kanske till och med att handa.
Och jag vet att jag kommer reagera likadant i verkligheten som i drommen.
Den eventuella slutscenen kommer innehalla Emelie som skakar mig och ropar att jag ska beratta vad som har hant och mig som grater och skriker, grater och skriker, grater och skriker skriker skriker.

Skillnaden ar att jag inte kommer vakna.

Hello Saferide räddade min helg.

Can I sleep on your shoulder?
Whisper sweet words in my ear
Can we go out together?
Can we make out and pretend it's all there?
Cause you know, I've been waiting for
Something that hasn't come through
But it might come along soon...

Det är jullov.

Jag är en hyresgäst utan egen ingång till mörkren
Jag är en berättelse utan subjekt.
Jag överlever utan undertext.
Ingen slår upp mej och lägger ett bokmärke på sin favoritsida.
Jag är ett fodral.
(Kristina Lugn)

Vad är det med mej? Julavslutningen kändes som en lång prövning. Jag satt där på den obekväma träbänken tätt intill Mia och minst två eller tre gånger kände jag att jag helst av allt ville fly därifrån. Allting kändes med ens lika jobbigt som när jag satt där sist det var skolavslutning och gråten låg tjock i halsen och hotade med att ta kontrollen över mej vilken sekund som helst. Jag förstår inte. Låt gå för att jag är ganska sentimental och håller hårt fast vid minnen, även jobbiga sådana, men om jag ska känna på det där sättet varje skolavslutning i den här kyrkan så måste det ju vara något som verkligen är fel med mej.
Jag vill bort från allt och alla. Allt tjafs, allas problem, alla skyldigheter. Jag vill få läka. Men jag vet inte hur man gör.
Något har hänt och jag skriver och skriver och skriver för att ta reda på vad.
Blir det inte bättre snart igen så lägger jag ner.
Nåja. Det är åtminstone jullov. Hur överskattad julen nu än må vara så är lovet i alla fall en välsignelse av något slag.

En supernova är en exploderande stjärna.

Min önskelista:
- Huvudvärkstabletter som fungerar.
- Tio tusen mjuka näsdukar med extra bra uppsugningsförmåga.
- En god natts sömn.
- En resa långt, långt bort under lång, lång tid.
- Ett nytt hjärta.
- Smärtstillande.

Tack.

You got it wrong.

Glöm vad jag sa. Allt är totalt åt helvete. Igen.

Living in a world without you.

Det är lite stökigt just nu. Efter många om och men och tusentals mer eller mindre allvarliga bråk har jag nu blivit ett dubbelt skilsmässobarn. Sedan ungefär en vecka bor inte min mamma och min styvpappa tillsammans längre. Detta betyder att vår lägenhet är ganska tom och stökig eftersom alla saker ska gås igenom och sådär. Har för tillfället varken dator eller telefon så det blir inget bloggande utom i skolan, som nu. Men jag har på känn att saker och ting börjar reda ut sig i mitt liv. Det känns otroligt bra.
Det går fortfarande inte en enda kväll utan att jag önskar att jag inte var ensam. Jag skulle med glädje ställa allt tillrätta så som det borde vara om jag bara kunde. Men jag har passerat stadiet då jag ville att allt skulle bli som innan. Det är inte det förflutna jag vill ha tillbaka, jag vill att det ska bli nytt och ännu bättre. Det skulle det också kunna vara, det skulle kunna vara helt perfekt. Men. Det finns alltid ett men som förstör och jag tror jag har fattat det nu. Jag vill inte vara ett substitut. Jag vill bli omtyckt av någon lika mycket som jag själv tycker om den. Inte nödvändigtvis på samma sätt, men lika mycket. Mina känslor är vanligtvis inte ytliga och det tar lång tid för mig att bearbeta dom därför att jag tycker fruktansvärt mycket om sådant jag verkligen fastnar för. Det är bara så det är.
Jag är inte över det senaste året än, no way, men med ett någotsånär stabilt hem utan bråk och en resa till Bordeaux planerad om bara cirka två veckor känns det som om allt är på väg åt rätt håll. Äntligen.


!

Too hot to handle
Too hard to lose
Falling in love with you is the perfect excuse

You make me feel at ease
But I know the final show
If there's something that I've learned
It's better to have left
Before you have to go.

RSS 2.0