- Att komma hem klockan sex efter ett riktigt, riktigt bra balettmys med eftersläpp.

- Att somna hos någon som är alldeles varm och mjuk,

- Att vakna upp och inte vara bakis alls.

- Att gå och dansa Lindy med folk man vanligtvis inte umgås med.

- Att åka till Stockholm på onsdag och träffa vänner, familj och söthund.

- Att söka bibliotekarieutbildningen på distans.

- Att saker alltid bara löser sig på något sätt.

I fredags tog jag tag i cykelproblemen och fixade kedjan. Det var larvigt lätt och gick ut på att spruta lite jox på den. Varför har jag inte gjort det tidigare kan man undra. Har numera även en utomordentligt bra cykelkorg och en mugghållare samt nya cykellysen. Så bra. Däremot har bromsarna bestämt sig för att sluta fungera, speciellt bakhjulets, så den nya taktiken går ut på att bromsa så lite det bara går tills jag har tid att lämna in den hos någon cykelverkstad. Vilket jag trodde skulle bli idag, men råkar visst ha tenta i fonetik på onsdag som jag verkligen (verkligen!) måste börja plugga till, och ikväll gruppmöte med min grupp inför blåsets luciafest. Jaja, men imorgon då? Skola 10-17 och Lindy från 19... Nja. Onsdag? Lektioner och tenta. Och så vidare. Men vem behöver bromsar. Inte jag.

Jag kan ju sluta inbilla mig att jag ska lära mig att ta det lite lugnt, och typ vara hemma mer. Jag flänger nästan jämt, men jag älskar att hålla igång. Igår kom jag hem från en fyradagars-visit i Halmstad och i helgen drar jag till Stockholm i knappt ett dygn, vilket bestämdes på ungefär tio minuter här om kvällen. Denna vecka blir det visserligen en hel del tentaplugg så kanske aningens lugnare tempo men har ändå planer på träning varje dag utom denna, fest på fredag och, som sagt, Stockholm i helgen. Vila och ta det lugnt gör jag hellre senare, man får passa på när det är kul.