"Det finns fyra stycken sorgfaser. Chockfasen, Reaktionsfasen, Bearbetningsfasen och Nyorienteringsfasen. Varje fas har sin karaktär och sina speciella problem."
Min första tanke var väl att en bok om dödsfall inte var min grej riktigt men när jag väl böjade läsa den så handlade den inte så mycket om döden utan mer om att gå vidare efter att ha förlorat någon man älskar. Sedan kunde jag inte släppa den. Jag är igenom chockfasen och nånstans emellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen. Tror jag.
Böckerna har blivit mitt liv igen. Jag läser allt. Faktaböcker, romaner, psykologi, you name it. Har även hunnit med lite Shakespeare, och det var faktiskt ganska bra. Genom böckerna flyr jag från verkligheten några timmar.

Jag mår okej. Generellt sett skulle bra vara en överdrift, även om det finns stunder när jag faktiskt inte tänker så mycket. Det blir bättre, och det är huvudsaken.

Dum som jag är skriver jag inte upp ämnena jag kommer på att jag vill skriva om här och eftersom mitt minne inte heller är det bästa för tillfället så hinner jag glömma bort dom innan jag får tillgång till en dator.

Som vanligt blev det så att jag ville skriva massor innan jag satte mig här men huvudvärk i kombination med päronfestislukten( den enda tvålen vi hade hemma var en Mumintvål med päronlukt. Eller snarare päronstank) gjorde att alla inspiration dog. Igen. Jag hatar det här.