Jag erkänner att jag tänkt väldigt mycket på mig själv den senaste tiden. Det har resulterat i ganska mycket olika saker, men jag har mest mått bra av det. Jag hade, så att säga, utnyttjat resurserna så mycket att min bärkraft rubbades och uttagen överskred vad som fanns i lager. Jag orkade inte mer och jag kan tänka mig att folk runtomkring också började tröttna.
Och det var förvånansvärt lätt att släppa taget när det till slut blev ett ändlöst pingvin-pickande till absolut ingen som helst nytta. Markus Krunegård uttrycker det enormt bra i en av sina låtar:

"Du och Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän och det var mitt hem
Men det gör inget längre, det gör inget nu
Inte så att jag inte bryr mig om dej längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre"

Man växer och lär sig (de flesta i alla fall). Thank God för det.