Ett högt snitt lockar inte längre. Vad ska jag göra med mina fina betyg? Jag vet ju inte ens vad jag vill läsa. Jag vet bara att jag vill bort. Bort, bort, bort från den här typen av skola. Det här är ett av de få fallen när det är helt okej att säga aldrig. För jag kommer aldrig tillbaka till det här. Aldrig mer.

Jag skjuter upp läxorna, jag har struntat i lektioner och jag har hemskt, hemskt dåligt samvete över det. För jag har blivit hjärntvättad. Ytterst sällan, om någonsin under de här tre åren har jag lämnat in en uppgift försent eller missat ett prov, ändå maler det i flera veckor att jag skolkade igår. Jag har fått två G:n under hela min gymnasietid; nationella i Matte B och fysikprovet i Naturkunskap A. Två ämnen jag vet att jag aldrig kommer att jobba med. Ändå sved det. För jag har blivit hjärntvättad.

Förra veckan hände det en grej. Min vän mådde inte så bra och jag fick frågan när jag skulle träffa henne. Som en reflex kom svaret "Jag vet inte om jag hinner. Det är så mycket i skolan."
Det rörde sig inte om vem som helst. Utan om min bästa vän.

Jag vill inte bli sådan.
Jag förstår inte varför jag måste identifiera mig med mina betyg.
Jag äcklar mig.