Utan rubrik.

Ett skriftligt intyg verkar vara allt som behövs för att behovet att skriva ska komma åter. Eller så är det oros-masken i magen som krälar och har sig igen. Är osäker på vilket.
Åh gud vad jag önskar att jag var stabil.












Och lite mindre beroende av andras bekräftelse.
Ja, framförallt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0