I'm still trying to make my mind up, am I free or am I tied up?

Hej. Det var ett litet tag sedan. Nu igen.
Dublin var fantastiskt för femte gången och det kändes nästan hemtrevligt att komma dit igen. Att åka med Jenny gick ju hur bra som helst, men måste nog ändå räknas som ett av de mer udda sätten att starta en vänskap på. Som vanligt var i princip alla vi träffade hur trevliga som helst. Vad är det som gör nästan alla irländare så himla trevliga? Hade jag inte så mycket som höll mig kvar i Sverige skulle jag lätt flytta dit. Skaffa en snygg accent och bli trevlig jag med.
Precis dagen efter hemkomsten hände något som var snudd på ännu bättre än resan. Jag och Fredrik firade två år tillsammans!
En väldans bra vecka blev det.

En mer ledsam sak är att framtiden för min dansgrupp är oviss. Vår lärare sedan typ föralltid ska sluta och ingen vet om någon annan orkar eller vill ta sig an oss. Just den här händelsen har fått mig att känna hur mycket allt verkligen kommer förändras snart. På något sätt hade jag ändå föreställt mig att det skulle gå att pendla mellan Linköping och Stockholm i största möjliga mån. Nu finns det verkligen ingenting värt att stanna i Stockholm för och det gjorde hela flytt-grejen mycket mer påtaglig på något sätt. Inte så att jag ångrar mig, det bara känns mycket... mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0