Det känns i luften att vintern är på gång nu. Den blev kallare bara över helgen och nästan varje morgonen har termometern på balkongen sjunkit ännu lite närmare noll.
Jag vet inte om jag är redo för vinter. Det ska visserligen bli mysigt med första julen i lägenheten (även om jag lär åka hem till Stockholm över julhelgen), julstjärna i köksfönstret och mycket te. Men jag saknar sommaren.
Jag saknar att ha saltvattenslitet hår och vita ögonbryn. Att ligga på en solvarm brygga och höra vattnet klucka. Att se sommarkvällsljus silas mellan grenar och löv.
Jag saknar att rynka på näsan och känna att den stramar av solsveda. Att äta frukost, lunch och middag utomhus bara för att man kan.
När jag var lite mindre var sommaren extra viktig för att jag skulle fylla år. Det spelar inte så stor roll längre.
Men jag är, och kommer alltid att vara, ett sommarbarn.

Juli 2010. Foto: Fredrik.