Att plugga.

Jag har, efter mina tre minst sagt intensiva gymnasieår, utvecklat någon slags hatkärlek till det här med att plugga. Trots att jag alltid tyckt om skolan, alltid varit en sådan där "flitig och motiverad" elev och alltid klarat mig väldigt bra så kan jag få sådan ångest av att behöva lära mig. Det där som hände under gymnasiet, att skolan tog över ens liv, har lärt mig massor. Dels har jag insett att man inte kan ha det så, för det äter upp all ens kreativitet och fantasi. Men dels har jag faktiskt också insett vilken potential jag har, hur sjukt jäkla mycket jag kan prestera, om jag bara vill. När jag tog studenten tänkte jag aldrig mer komma tillbaka till skolan. På ett sätt stämmer det fortfarande, jag tänker aldrig mer låta skolan ta över mitt liv och jag tänker inte identifiera mig med mina skolresultat. Men jag började längta efter att plugga igen. Nu inte bara pluggar jag, jag ska dessutom bli lärare, vilket betyder att jag kommer spendera de kommande 40-50 åren av mitt liv i skolan, kanske ännu mer.
Jag tycker om att gå i skolan, jag gör det. Men jag glömmer det ibland.
Tror hatkärlek ändå är rätt ord.
Hatar stressen att behöva plugga tills det susar i huvudet. Älskar känslan av att ha lärt mig något nytt.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Jag känner oftast sådär för det mesta själv. Just nu känns det mest jobbigt att jag vill plugga när jag har lust, vilket inte alltid går ihop med schemat.

2011-10-25 @ 22:56:52
URL: http://etikettemelie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0