Det är vår i luften. Det känns väldigt, väldigt bra. Visserligen blåser det kallt, men solen värmer och strålar och lovar att snart, snart kommer det varma, gröna tider. Åh, vad det behövs.
Jag är lite rörig just nu och då blir man ju inte direkt gladare av att det är snö, halka och minusgrader.
Rörig om utbildning. Det tar så mycket kraft och energi att alltid fundera på vad jag ska göra.

Plugga vidare på samma linje? Nja, jag är inte så motiverad. Lärarutbildningen är inte bra just nu och det är synd. Hade den hållt måttet hade jag kanske velat stanna. Men nu känns det bara bortkastat.
Byta till ett annat program? Men vilket i så fall, jag har inte hittat något som säger "hej, det är mig du letat efter!". Förutom kulturvetare med litteraturinriktning, men jag är så skadad av den kassa arbetsmarknaden för kulturarbetare att det inte känns som någon idé.
Jobba? Kan man ju göra, men då missar jag studentlivet och när jag kanske vill komma tillbaka om några år kommer det inte vara lika roligt.
Sätta ihop något slags eget program? Möjligtvis. Men också lite tråkigt.

Det här skrev jag i augusti 2010. Jag kanske bara borde lyssna på mig själv.