Antingen är det iskylan, mörkret och den olidliga väntan på våren som till slut fått mig i sitt grepp eller så håller jag bara på att bli lite sjuk (kanske post-VSR-förkylning) och känner mig därför lite gnällig.
Hur som helst är jag less.
Jag vill åka bort någonstans där det är varmare och ljusare. Inte i april. Inte i juni. Nu. Nu. På en gång.
Men för att göra sådant behöver man pengar. Helst i överflöd. Och det har inte jag.
För att skaffa pengar borde jag söka jobb. Sommarjobb, extrajobb. Ska bara komma igång. Vilken. Dag. Som. Helst. Nu.
Och utbildningen. Jag vill gå linjen, jag vill läsa det vi läser men det är så slappt att jag ibland undrar om vi går framåt över huvud taget. Borde kanske engagera mig i något och försöka förändra. Borde kanske, men orkar inte. Ibland vill jag bara byta, studera något med tempo. Så man slapp ta studielån för att sitta hemma och sy på sin overall.
Jag vill träna men mitt smalben gör bara ont. Av benhinneinflammation eller allmän djävulskhet? Vem vet.
Vill slippa tryckta stämningar och rent ut sagt töntiga intriger. Vem har legat med vem. Vem pratade med vem på rasten. Vem är sur men visar ingenting. Le och låt gå, för guds skull.

Solsken. Varma, långa, ljusa dagar. Och massor av kärlek.
M.å.s.t.e. H.a.