How can you blame me for wanting to dance?

Det är franska här och där, på höjden och bredden och jämt. Och så blåset, som är så lätt att prioritera framför andra saker. Blåsrummet bredvid Baljan med sitt billiga te, varför skulle jag inte hänga där ungefär så fort jag har tid över?
Träna lagom, lite friskis med Alena, lite Lindy med Pernilla, förhoppningsvis snart irländskt med Elina och Frida.
När jag inte gör något av ovanstående försöker jag vara i samma rum som en viss pojke, för då är allt som bäst.
Eller, som nu, hinna hänga lite hemma och uppskatta faktumet att vår lägenhet faktiskt är en av de mest awesome jag varit i, åtminstone i den här staden.
Mellan dessa aktiviteter trampar jag runt på en cykel som har alla möjliga ljud för sig. Tänk er en knäpptyst biosalong och så någon idiot som knycklar ihop en enorm godispåse så högljutt som möjligt. Ungefär så låter min cykel, fast i sitt sammanhang. Utom när det regnar, för då låter den inte alls.
Ibland händer det kanske något som avviker lite från vardagslunken. Man kan till exempel bestämma sig för att ha en festlig kväll med sina vänner, dricka billigt vin, ramla med cykeln för att man i sin naiva vindimma tror att ens vän är tillräckligt nykter för att skjutsa omkring en, dansa på kravall i röd overall och somna när det redan blivit ljust. Upptäcka två veckor senare att blåmärkena fortfarande skiftar i lila, blått, grönt och gult.
Vara ganska pank sista veckan innan nästa CSN.
 
Ah, studentlivet.

Kommentarer
Postat av: louie

Tur då att det fortfarande finns mat i kylen! ;)

2012-09-21 @ 15:11:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0