I thought I would be older by now.

Idag är det första september. Kanske sista dagen på sommaren och första dagen på hösten. Jag sitter på balkongen och skriver, antagligen också för sista gången i år. Det är fortfarande grönt på gården, men inte så himla länge till. Vår blomma har redan fått flytta in. Så fort jag har skrivit klart gör jag också det.
Den senaste veckan har varit så konstig. Ingenting med det här skolåret kommer bli som jag trodde.
Jag är tillbaka på lärarprogrammet. Det tog ungefär en vecka. Men vet ni hur mycket man hinner fundera på en vecka? Hur mycket man hinner känna efter, tänka, ändra sig och ändra sig återigen. Fast egentligen är det lätt. PA var inte för mig. Inte klassen, inte ämnena, inte någonting. Jag håller inte på med prestige, jag vill göra det som känns bra i magen. Skola och utbildning är för viktiga saker för mig, det är där jag vill vara. Kanske inte som lärare hela mitt liv, men någonstans ska man börja. Så nu läser jag franska. Och jag älskar franska. Jag behöver bara lite tid mellan gångerna jag dyker ner i franska-havet, och nu är det dags. Därför kommer här nästa stora grej, något jag inte ens hade fantiserat om förrän i torsdags: jag åker till Frankrike i januari. I tre månader. Och läser halva våtterminen där. Mer om vad det innebär får komma snart, i ett annat inlägg. À bientôt, c'est promis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0