En nybäddad säng med svag doft av lavendelvatten som droppats försiktigt på kudden.
I've got a heart of gold in the smallest size.
Om det är något jag vill ha i mitt hem så är det ett sådant fönster. Det behöver inte vara stort, hellre tvärtom, men lagom stort så att jag och lite kuddar får plats. Och så får det gärna vara glas på alla sidor, utom botten.
Sedan vill jag bara kunna sitta där och titta ut, filosofera, skriva, läsa eller plugga.
Så mysigt.
Såhär fast mindre och med alla tre sidor i glas.
Dude, your perspective on life sucks.
Jag är lite rörig just nu och då blir man ju inte direkt gladare av att det är snö, halka och minusgrader.
Rörig om utbildning. Det tar så mycket kraft och energi att alltid fundera på vad jag ska göra.
Plugga vidare på samma linje? Nja, jag är inte så motiverad. Lärarutbildningen är inte bra just nu och det är synd. Hade den hållt måttet hade jag kanske velat stanna. Men nu känns det bara bortkastat.
Byta till ett annat program? Men vilket i så fall, jag har inte hittat något som säger "hej, det är mig du letat efter!". Förutom kulturvetare med litteraturinriktning, men jag är så skadad av den kassa arbetsmarknaden för kulturarbetare att det inte känns som någon idé.
Jobba? Kan man ju göra, men då missar jag studentlivet och när jag kanske vill komma tillbaka om några år kommer det inte vara lika roligt.
Sätta ihop något slags eget program? Möjligtvis. Men också lite tråkigt.
Det här skrev jag i augusti 2010. Jag kanske bara borde lyssna på mig själv.
Roliga saker i mars.
Estocolmo!
1-4
Määnschästär!
7-14
St Patrick's Day och dans på [hg]
17
Charlottebesök!
29-31
Carpe the hell out of diem.
Kanske vill göra något annat efter sommaren, trots allt. Sådant vet man inte om man inte provar först.
Blir det så gör det inget om jag inte är toppenengagerad i skolan just nu, så länge tentorna går hyfsat bra. Därför är det mycket möjligt att jag använder pengarna jag inte har och åker till mina favoriter i Manchester trots allt.
Grammatiktentan, som jag för övrigt glömde anmäla mig till (ofokuserad någon?), är väl det närmast stundande problemet. Jag gjorde en övningstenta idag och resultatet blev verkligen kasst. Men världen går nog inte under om jag bara klarar den med nöd och näppe. Eller, jösses, måste göra om den. Det är sådant som händer, har jag hört.
Ett djur i mitt liv.
Det här är Wille. Han flyttar in hos min pappa på lördag. Man skulle alltså kunna säga att jag bli lite, lite hundägare. Jag tror och hoppas att det kommer hjälpa mig att sluta vara rädd för djur. Eller i alla fall bli lite mindre rädd.
Jag brukar säga att jag inte gillar djur. Lite stämmer det väl, men till största del säger jag det för att det är lättare att gömma sig bakom ogillande än att erkänna att man är rädd.
Jag skulle vilja tycka om djur, för de är mysiga och söta egentligen, men det är svårt för mig. När jag var sju-åtta år fick jag gå i terapi för min allvarliga fobi för hundar (var livrädd för katter och hästar också men hundar var klart värst) och har man det som utgångspunkt har jag ändå kommit långt. Jag hoppas att det här kommer hjälpa mig att komma ännu längre.
Välkommen lilla Wille, jag ska verkligen, verkligen försöka tycka om dig.
Simple as breathing, easy as air.
Ska dansa imorgon och festa med ett härligt gäng på lördag.
Ändå känns det inte helt bra just nu.
Kan det inte bara bli vår?
Pepp.
C'est ta vie, fais ce que tu veux tant pis.
Antingen är det iskylan, mörkret och den olidliga väntan på våren som till slut fått mig i sitt grepp eller så håller jag bara på att bli lite sjuk (kanske post-VSR-förkylning) och känner mig därför lite gnällig.
Hur som helst är jag less.
Jag vill åka bort någonstans där det är varmare och ljusare. Inte i april. Inte i juni. Nu. Nu. På en gång.
Men för att göra sådant behöver man pengar. Helst i överflöd. Och det har inte jag.
För att skaffa pengar borde jag söka jobb. Sommarjobb, extrajobb. Ska bara komma igång. Vilken. Dag. Som. Helst. Nu.
Och utbildningen. Jag vill gå linjen, jag vill läsa det vi läser men det är så slappt att jag ibland undrar om vi går framåt över huvud taget. Borde kanske engagera mig i något och försöka förändra. Borde kanske, men orkar inte. Ibland vill jag bara byta, studera något med tempo. Så man slapp ta studielån för att sitta hemma och sy på sin overall.
Jag vill träna men mitt smalben gör bara ont. Av benhinneinflammation eller allmän djävulskhet? Vem vet.
Vill slippa tryckta stämningar och rent ut sagt töntiga intriger. Vem har legat med vem. Vem pratade med vem på rasten. Vem är sur men visar ingenting. Le och låt gå, för guds skull.
Solsken. Varma, långa, ljusa dagar. Och massor av kärlek.
M.å.s.t.e. H.a.
Om några år kan vi springa på varandra och säga "så illa kan det gå".
Men något jag funderar mycket på är om vänskap också kan göra det. Övervinna det mesta, alltså.
Det känns inte alltid så.
Det finns en person som jag skulle vilja ha som vän igen men jag vet inte om det går, om det kanske har hänt för mycket för att det ska gå att laga. Jag vet inte vad man ska lita mest på, förnuftet eller känslan som säger "jag saknar dig faktiskt".
Det känns så dumt att bete sig som främlingar när man kunnat ha roligt tillsammans.
And the world looks so much smaller, from my private universe.
Wtf-moment.
Idag har jag inte bara till stor del ändrat åsikt om reformen, jag tror jag har förstått vad som är grejen med den också (och det är väl till stor del därför jag har ändrat åsikt). Men jag tycker det är konstigt att det krävdes fem månader på lärarutbildningen innan jag fick grepp om vad som ska hända med skolan i Sverige. Det känns bra att jag förstår nu, eftersom det verkligen är något som kommer påverka mig i framtiden, men underligt att det skulle vara så svårt för mig som gymnasieelev att förstå, när det är dom det kanske berör allra mest.
Om det krävdes högskoleutbildning för att jag, som faktiskt var intresserad, skulle förstå det här, hur kan man då begära att alla elever och föräldrar ska förstå vad som håller på att hända och varför?
Kan ju vara värt att tänka på, faktiskt.
There is such an empty space when you're gone.
Dagens finaste.
2011 remix.
Årets sämsta inköp: kursboken till miljökursen jag aldrig läste.
Årets besvikelse: att jag inte blev klar med körkortet.
Årets jobb: Cassi, antar jag. Eftersom det är det enda jobb jag någonsin haft.
Årets kärlek: Fredrik, såklart.
Årets godaste: OST!
Årets onödigaste sak: kanelugglan...?
Årets flopp: utgången i Nice.
Årets goda gärning: mina julklappar, som nästan uteslutande bestod av olika gåvor och donationer till t. ex WWF, Unicef och Naturskyddsföreningen.
Årets favoritgöra: åka tåg.
Årets ovana: att inte vilja äta frukost.
Årets upptäckt: jag vill bli lärare.
Årets bästa dag: 14 juni.
Årets sorg: 14 juli.
Årets vill-ha: smartphone. Kanske slår till imorgon.
Årests favoritmatprodukt: Pick-salami. Och ost.
Årets läsupplevelse: En dag.
Fem händelser som varit bäst det här året:
1. Tågluffen
2. Flytten till Linköping
3. Världsmästerskapen i Dublin med Jenny
4. All dans (irländska, balkandansen, ett tappert försök på Skeppis, dans ute på klubb och Blåsyran)
5. Feisen
Fem händelser som varit sämst det här året:
1. Att Fredrik bodde långt från mig.
2. Att flytta ifrån alla fina i Stockholm.
3. Att tågluffen tog slut.
4. Att ta studielån.
5. Motvinden. Varje gång.
Vem eller vilka har du umgåtts med mest? Emelie & Amanda, Louise, Fredrik.
Var det mest lugna hemmakvällar eller vilda partykvällar? Mest hemmakvällar men lagom många utekvällar.
Vilka kläder har du använt mest? Jeans, t-shirt, converse. Ja, modebloggen kommer snart.
Vad har du mest lyssnat på för musik? Tågluffslistan och det Fredrik väljer.
Vad har du tittat på? Sagan om ändringen, Dr Quinn och Big Bang Theory.
Vilka nya personer har du lärt känna i år? Massor! Emil, Emil, Fanny, Peter, Sofia, Elina, Frida och massa fler!
Vad är det vackraste du har fått i år? Kärlek.
Bästa köpet? Interrailkortet.
Vad spenderade du mest pengar på? Körlektioner och resor.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011? Mös.
Vad ser du mest framemot med år 2012? Ämnesstudier, Paris, fotbolls-EM.
Har du några löften inför år 2012? Bli större, bättre och starkare. Och köpa soffa.
Flyg, blonda fågel, flyg. Och den blonda fågeln flög.
Under min första termin som student har jag bland annat lärt mig förknippa smaken av kokos med havregrynsgröt (ja, man blandar ju i vad man har för att variera smaken på denna studenternas kulinariska smakupplevelse numero uno).
Och att jag inte nödvändigtvis blir rädd/känner obehag inför något knäppt fyllo på busshållplatsen, utan istället blir förbannad, för jag är faktiskt vuxen och helt i min fulla rätt att säga "gå din väg, jag vill inte prata med dig". Att handfat blir dammiga så sjukt fort. Att universitetsstudier kanske inte var så farligt och komplicerat som det lät. Att jag hade en grundtrygghet som många andra saknade när jag kom hit, nämligen två bästa vänner, och att jag hade känt mig jätteensam utan dom.
Att det var mycket rätt beslut att flytta dit andra hälften av mitt hjärta var.
Att man växer lite genom att upptäcka att man kan ta hand om sig själv. Med lite hjälp från andra visserligen, men ändå. Fri som en fågel.
5 år senare...
December 2006.
You & Me & House & Food.
Skolan håller igång tills på tisdag, men jag pluggar knappt.
Jag trivs på linjen, men tycker den är slapp.
Det är lite spänningar mellan vissa vänner, men jag vägrar anpassa mig till det eftersom orsakerna är så fåniga.
Kylskåpet börjar bli tomt, men snart åker jag hem-hem.
Ibland drömmer jag om andra platser, men oftast inte.
En ganska händelserik fredag.
07.00 Stiger upp.
07.00-07.14 Tvättning, påklädning, linser, preppa frukost.
07.15-07.30 Kollar julkalendern och äter frukost.
07.31-07.42 Borstar tänderna och packar väskan.
07.45 Cyklar mot universitetet och det är fortfarande mörkt.
08.15-09.15 Har muntlig examination i terminens tredje kurs (bedömning och betygsättning) tillsammans med Emil, Fanny och Sofia. Det går ganska bra.
09.30 Drar till Baljan med Emil och Fanny.
10.05 Louise ansluter. Lussebullsfika.
11.10 Emil och Fanny avviker, jag och Louise vandrar vidare till C-huset för att invänta biljettsläppet till LitheBlås luciafest.
11.15-12.00 Hänger i Colloseum med Louise, laddar ner fåniga appar och kollar på tekfak-nördar.
12.00 LitheBlås spelar och uppträder i Colloseum innan biljettsläppet.
12.30 Börjar köa men blir haffad av balettchefen i LitheBlås som berättar att jag blivit antagen till deras dansgrupp som jag sökt till och därför inte behöver köpa biljett!
12.45 Cyklar hem för att äta lunch.
14.00-15.00 Kör ett ryggpass på Friskis&Svettis med en drös pensionärer.
15.30-17.00 Chillar hemma, duschar, äter godis och läser bloggar.
17.40 På med overallen!
17.45 Cyklar tillbaka till universitetet för Nolle-p Reunion.
18.05-19.30 Går fulvinsrunda med Emil, Mattis och några andra random men trevliga lärarstudenter. Mitt lag vinner hela tiden.
19.30-23.45 Fest i Kårallen med gamla och nya FOUL, Läx och massa lärare.
00.15 Kommer hem till Fredrik, ser ett avsnitt av The Big Bang Theory och somnar sedan bums.
En fett bra dag!
Savez-vous ce qui transforme la nuit en lumière?
Eftersom jag otroligt aktivt undviker att plugga inför muntan på fredag fick jag för mig att läsa bakåt i bloggen, vilket händer då och då. Snubblade över det här inlägget, skrivet för lite mer än ett år sedan. Det, i kombination med känslan jag har burit runt på idag fick mig att försvinna bort i tankar en stund. Det vill jag skriva om nu.
Det där publicerades i slutet av september förra året. Måste varit strax efter jag var här i Linköping första gången. Ungefär då det var som tuffast att vara kär på distans. Jag vet att jag tänkte "jag vill hit" första gången jag var här. Att jag bestämde lite för mig själv att det skulle bli så.
Nu är jag här.
Och ganska många har frågat varför. Varför Linköping, när Stockholm har ett så stort universitet.
Och visst ville jag inte plugga i Stockholm, jag ville flytta hemifrån och det går inte i en stad med sådan bostadsbrist. Jag ville göra något nytt. Alla dom orsakerna duger som svar. Men ingen av dom var egentligen avgörande.
Jag vill vakna där du är. Helt enkelt.
Och det gör jag nu.
Det gjorde jag idag och det är ungefär det bästa jag vet. Det är en sådan sak som kan göra hela min dag. Så att man bara går runt och känner att allt är mysigt och jag är glad och allting kommer bli så himla bra.
Bara att få vakna där du är. Det är det jag vill.
