Varför ser man alltid så många gula bilar när man inte har någon att slå?

Tiden går så olka snabbt ibland att det nästan är svårt att förstå. För ett par kvällar sedan tände jag massa ljus i mitt rum och låg och tänkte på tiden. Det har snart gått tio månader sedan jag kom hem från Frankrike, det är lika lång tid som jag var borta. Ändå känns det som om jag spenderade en evighet där medans alla månader sedan jag kom hem har gått väldigt, väldigt snabbt. Snart har jag gått ett år i gymnasiet. Och den tiden har också gått extremt fort. Första veckorna var oändliga men nu minns jag knappt vem jag var när jag började gymnasiet. Jag minns bara att jag hade ont i magen. Allt som hände under oktober känns också ganska länge sedan, men ändå mycket mycket närmre än till exempel julen, kanske för att det är saker jag kommer att vara tvungen att leva med för alltid. Jag tror att jag kanske håller på att vänja mej. Tiden läker alla sår säger man väl?
Idag var jag och hälsade på Emelie och Amanda på deras skola. Emelie försvann för hon skulle jobbba men jag och Amanda började prata om gamla LD-minnen. Konstiga pjäser och hemska redovisningar, alla sjuka intriger. Det har gått snart två år sedan vi slutade. Jag kan fortfarande sakna det men ändå är det skönt att det är över. Och när man träffas är det nästan som förut. Nästan. Vi är lite äldre, men grunden är densamma.
Det är inte bara under sådana där långa tidsperioder som tiden verkar hoppa fram och tillbaka mellan att nästan stå till och sedan rusa iväg flera timmar utan att man ens märker det. En vecka med marockanerna kändes lång. Väntan på att de skulle komma söndagen innan kändes nästan ännu längre. En mattelektion under konstant press blir en hel skoldag. En natt försvinner alldeles för snabbt.
Är det så att tiden går fort när man har roligt? Eller är det bara det att vi lägger mer intensivitet och mer känsla i de ögonblick vi tror kan betyda något för oss i framtiden och därför får dem att verka som ögonblicksbilder när man upplever det men som sedan blir en långfilm i minnet?
Nu ska jag sluta innan jag försvinner i mina egna funderingar.
Borde nog tända ljus lite oftare. När jag har tid.
Tid...