Some days she feels like dying, some days it's not worth trying.

Känns som om det var väldigt länge sedan jag skrev något riktigt vettigt. Förmodligen kommer det dröja ännu ett tag eftersom skrivimpulserna oftast kommer när mina deppattacker är som värst. Jag vill inte tvinga folk att läsa om mina tragiska problem och jag vill inte heller gå tilbaka och läsa själv och minnas. Idag är en hyfsad dag, dumt nog. Jag borde må förjävligt. Jag ska aldrig mer påstå att jag är bra på moral. Alla förstår nog inte, men det är inte meningen heller.
Den kommande veckan kommer bli ett helvete. Dels därför att jag har försummat skolarbetet som fan under den gångna veckan och kommer få sota för det nu, dels därför att minnena kommer svämma över vart jag än går och vad jag än gör. Det får vara så, jag tänker inte försöka spela glad. Sedan, när helvetesveckan är över, ska jag försöka rycka upp mej åtminstone en aning.
Så slutligen ett tips till alla dom i min närhet inför veckan som komma skall: det är inte mina mediciner som spökar de här dagarna. Det är längtan efter att kunna gå tillbaka i tiden som kommer göra mig ledsen och deppig och kanske lättirriterad.
Vill ni ta hand om ett nervvrak så fråga hur det är med mej. Vill ni slippa, fråga ingenting och bara låt mig vara. Då slipper ni också trösta. Och vad jag än kan tänkas säga för dumheter "in the heat of the moment", ta inte åt er.
Nu är ni varnade.

Kommentarer
Postat av: Andrea

vi skulle kunna vara nervvrak tillsammans?

2008-11-23 @ 15:34:56
URL: http://yokimon.blogg.se/
Postat av: Amanda

tycker som andrea, vi kan va det tillsammans!

2008-11-24 @ 18:43:35
Postat av: Vilma

Jag tycker också precis som Andrea! Vi är nervvrak tillsammans!!!

Jag älskar dig och kommer alltid göra det! Det hoppas jag att du vet!

2008-11-26 @ 10:57:12
URL: http://anywhereilaymyhead.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0