It's late and I'm too tired to cry.

Det blev inte direk fysiskt bättre idag. Jag blev magsjuk. Vaknade illamående och ingen kunde byta jobbtid med mej så jag fick släpa mej till jobbet klockan ett iaf. Lyckligtvis kunde jag gå hem igen vid fyra när Gustav och Disa kom.
Resten blev, som förutspått, bättre. Fick ett underbart, långt peppmail från Marion och det går riktigt bra att skriva på franska.
På tal om franska och Frankrike så vill jag så hemskt gärna flytta tillbaka.
Ingenting har fått mitt liv på fötter efter en hel massa berochdalbaneåkning som det året. Det skulle kanske behövas ett igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0