Dagens absoluta höjdpunkt var när jag kommer hem, förbannat trött fysiskt och framförallt mentalt, dumpar ryggsäcken och jackan i sängen och får syn på något litet och rött som lyser vid fotändan. Jag tittar närmare på det och det är en bok. Jag tar upp boken, läse titeln och blir varm i hela magen. "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood, en slags fortsättning på "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" som är min favoritbok of all times, alla kategorier. Jag har läst den så många gånger att jag i princip kan den utantill, jag har strukit under mina favoritpassager. Den boken var min bibel i Frankrike och i somras. Jag hade ingen aning om att det skulle komma en fortsättning på min bibel! Och vilken tajming. Mitt i tiden av total förvirring, just när jag började få slut på både råd, idéer och lösningar bara dimper den ner som från ingenstans. Ett gott omen, sedan får ni kalla mej hur vidskeplig och töntig som helst.
Just nu sitter jag bara och tittar på den. Vill inte börja läsa då kommer jag inte somna förren den är utläst.
Bara för att kanske få folk lite intresserade av vad jag läser tänker jag skriva av det första stycket:

"Min mormor var så rädd för fyllgubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, då gerp hon tag i min hand hårt och väste "Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda."
Och jag stod där och gjorde som hon sade, men jag tänkte:
Det här fungerar nog inte.
Han tror nog inte att vi är döda.
Han tror nog bara vi är en galen kärring och ett bisarrt barn.

Åren har gått. Mormor har slutit ögonen för evigt.
Men jag blundar inte.
Jag tittar rakt på fyllgubben och tänker: Han är full.
Och runt honom slår parken ut i blom.
Jag tänker inte låtsas vara död.
Livet är för vackert."

Nu ska jag lääääääsa! ^^