Idag har jag varit elva år igen. Inte i den bemärkelsen att jag har uppträtt som när jag var elva (tack gode gud för det) men jag har tillbringat den första lördagen på mycket länge så som jag tillbringade i princip alla helger när jag var i den åldern. Jag har lufsat runt ute i Åkersberga i gammal urblekt pyjamaströja, pappas träningsoverallbyxor och raggsockor och jag har inte ens borstat håret. Jag har glott på tv och läst. Och imorgon ska jag göra läxor.
Jag har saknat det här. Ibland är det väldigt skönt att få bli barn igen, bara för ett par timmar.
Jag har nog saknat hösten lite också. Det är nånting konstigt med mej och hösten. Varje år när luften blir kyligare och löven börjar falla så tänker jag mycket på hösten året innan. Den har alltid ett speciellt ljud, en speciell doft och ibland en speciell smak. Och den verkar alltid, alltid bättre än den som snart ska komma. Hösten 2007 luktade chai-te och ljudet kommer från mammas rosa (!) mp3-spelare, för där upptäckte jag Calaisa som jag sedan blev addicted to under både oktober och november. Jag minns min underbara stickade mössa också, den ska snart rotas fram ur mössochvantlådans djup.