I get more and more strange, I'm going insane, I'm building it up.

Visst skulle jag kunna kasta mej huvudstupa in i en hel rad med krångliga analyser om det allra mesta som pågår men just nu blir det ändå oftast så att när min hjärna vill in på nutarduochtänkerigenomdethärinnandugörnågot-spåret så skriker jag stopp och den som lever får se. För så är det ju faktiskt. Och hittills har jag inte fått några nervösa sammannbrott av det. Snarare tvärtom.
Jag har tänkt massor på identitet och namn den här veckan, fråga inte varför. Jag tror det började med en diskussion med Louie i måndags om smeknamn och annat. Det är både lite konstigt och lite häftigt hur samma människa kan bli olika människor beroende på vad man kallar dem tycker jag.
Jag är Mathilda med mina högstadiekompisar och jag skulle aldrig kunna tänka mej att de skulle kunna kalla mej något annat. Med Charlotte är jag Matte. Hemma är jag Mattis. För cirka ett år sedan när jag började gymnasiet blev jag helt plötsligt Thilda, ett namn jag hade svårt att vänja mej vid till en början, förmodligen beroende på att det i min parallellklass i högstadiet fanns en tjej som kallades så och som jag avskydde. Men nu har jag vant mej och tillochmed börjat kalla mej själv så. Jag tycker om det. Men det jag har tänkt på är hur olika Thilda, Mathilda, Matte och Mattis kan vara, fast det egentligen bara är jag. Jag har olika roller och olika drag som är olika mycket framträdande beroende på vad personerna i min närhet kallar mej. Ska det vara så? Det är både rätt skönt och lite creepy.
En annan tanke är hur personer i min närhet blir olika beroende på vilket namn jag ger dom. För att ta ett exempel så är Mia, Maria, Ph och Philip ibland nästan olika människor beroende på vad jag kallar dom när jag pratar med andra ( "herregud, nu låter inte bara du som någon med personlighetsklyvning utan du gör även dina vänner schizofrena. Way to go!").
Har jag bara övertänkt den här grejen eller är det någon mer än jag som tänker såhär?

Kommentarer
Postat av: Louie

Nej då, du är inte mer shizofren än jag. Om det nu är bra.. ^^ Faktiskt så håller jag med om det där, att vi har olika roller m.m i olika relationer. Att man man vara sig själv och ändå känna sig olika är lite snurrigt. Fast namnen är kanske bara en yttring av den roll man tilldelats, toppen på isberget... Kram :)

2008-09-12 @ 23:27:30
Postat av: Em

Det är samma med den man själv blir med andra personer. Du är dig själv, men med olika människor tar både du och de fram en speciell sida hos dig som bara du och ni kan tillsammans. <3

2008-09-14 @ 18:53:55
Postat av: Anonym

håller med dig, alla hundra smeknamn jag har är liksom... olika bilder av mig. jag har fortfarande inte vant mig vid att du kallas för thilda, det är därför jag inte märker när du är inne på msn, men jag vänjer mig nog snart, trots att du är "mathilda" och i vissa fall "pipper" för mig. :)

2008-09-14 @ 21:09:28
Postat av: Challe

Jag känner mig också som olika personer beroende på namn. Många kallar mig för Challe - bl.a. familjen, du säger Challe eller Challeanka, de på fäktningen blandar lite men en hel del Levin. I skolan säger de Cactus eller Charlotte. Jag känner mig faktiskt gladare då de säger Charlotte, det känns mer riktigt på något sätt, samtidigt som det känns mysigt när de säger Cactus eftersom det bara är de som gör det. Men jag ogillar att deras kompisar börjar lära känna mig som Cactus :/

2008-09-15 @ 21:31:08
URL: http://cactus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0